Stockholms Vänsterallians

Vår stad, våra liv

En värdig välfärd med omsorg för alla

Trygga jobb och villkor

Demokratisera staden

Ett Stockholm för alla – antirasism i handling

Välkommen till Stockholm

Ett feministiskt Stockholm mot alla former av våld

Barns och ungas rättigheter är inte förhandlingsbara

Bostäder och samhällsplanering

Trygg uppväxt och trygga gator

Kultur, folkbildning och föreningsliv

Miljö, mat och klimaträttvisa

Finansiering och kamp för resurser

För global solidaritet, fred och antiimperialism

Människor och planet före vinster och repression

Vår stad, våra liv

En radikal vänster för verklig förändring

Oavsett vilka som har suttit vid makten de senaste årtiondena så har klassklyftorna, nedskärningarna, rasismen och söndersplittringen av samhället ökat, både i Stockholms stad och i Sverige i stort. Antalet människor i fattigdom har ökat med 120 000 bara det senaste året, samtidigt som landets 46 rikaste äger mer i förmögenhet än nästan 80 procent av befolkningen.

Så vad är alternativet? Det vanliga rödgröna blocket gör ingenting. De anpassar sig bara, steg för steg, efter den blåbruna politiken. Allt för att få makten. Vi har fått nog.

Det behövs ett nytt alternativ och det måste komma underifrån. Det måste vara en del av gräsrotsrörelserna och kamperna. Det måste rösta nej till nedskärningarna och klassklyftorna, och konsekvent stå på de förtrycktas och förfördelades sida. Det behövs ett alternativ för de kommunanställda och för barnen, för vård- och omsorgsbrukarna och för förorten, för det ideella föreningslivet och kulturen, för de hemlösa och de papperslösa.

Av folket, för folket

Därför har vi valt att gå samman i ett vänstersamarbete – Stockholms Vänsterallians – med ett gemensamt program. Med den här plattformen vill vi visa på en helt annan politik: ett socialistiskt alternativ mot klassklyftorna, skolnedläggningarna, de otrygga arbetsvillkoren, de ständiga nedskärningarna, miljöförstörelsen, klimatkollapsen, våldet, rasismen, sexismen, militarismen och sparka-nedåt-politiken.

Stockholms Vänsterallians är ett socialistiskt alternativ. I kontrast till de andra partierna – som antingen direkt jobbar för den allra rikaste procenten i samhället eller anpassar sig till överklassen – vill vi ha en rättvis fördelning av samhällets resurser. Vi vill att den offentliga andelen av ekonomin ska öka, att samhället gemensamt ska äga fundamental infrastruktur, att banker och företag ska ägas gemensamt och demokratiskt, samt att ekonomin i sin helhet ska demokratiseras och vara lokalt förankrad i verkliga behov. Ekonomin ska styras demokratiskt av alla oss som bär upp samhället och får det att gå runt. Politiker ska inte höja sig över folket – våra politiker ska ha genomsnittliga arbetarlöner.

Den viktigaste frågan för välfärden – och därmed för vår kommunala valsedel – är att det behövs tiotusentals fler anställda för att minska den skadliga stressen på kommunala arbetsplatser och möjliggöra att alla äldre, elever, sjuka, med flera får den omsorg och utbildning de behöver. Vi tar kampen för återkommunalisering och stopp på privatisering och utförsäljning av välfärden och allmännyttan.

Men en socialistisk politik innefattar inte bara kamp för drägliga löner, bättre villkor och vettig välfärd. Den kräver också att vi försvarar de särskilt utsatta och förtryckta – oavsett vari diskrimineringen och förtrycket grundar sig. Därför är också vår socialistiska arbetarpolitik feministisk, antikolonial, antiimperialistisk och antirasistisk.

Stockholms Vänsterallians är ett alternativ som kommer att byggas underifrån – tålmodigt, från ort till ort, på arbetsplatser och i skolor, från kommunval 2026 och till riksdagsval 2030.

Rörelsernas verktyg i politiken

För oss går vägen till politisk förändring via gräsrotskamp. Om vi blir valda till Stockholms stadshus kommer vi att föra rörelsernas talan och ta kampens krav in i stadshuset. Vårt mandat är att vara ett parlamentariskt verktyg för de kamper, gräsrötter, sociala rörelser och föreningsliv som finns i Stockholm. Vi vill vara en röst för de krafter som så ofta stängs ute från maktens rum. Vi utgår från människors och miljöns behov snarare än abstrakta mål om ”tillväxt” eller ”säkerhet”, mål som bara gynnar dem som redan har för mycket.

Vi är det systemkritiska framtidsalternativet. Vårt mål är att avskaffa dagens förtryckande, krisskapande kapitalistiska system och bygga ett demokratiskt samhälle i enlighet med behov och i samklang med naturen. I en tid då alla etablerade partier spelar inom samma snäva utrymme vill vi bryta dödläget. Vi kan inte längre hålla oss inom ramen för ett ekonomiskt och politiskt system som vilar på bottenlös fattigdom jämte gränslös rikedom. Vi kan inte upprätthålla en ordning som trycker världen allt närmare katastrofens rand genom militarisering, kolonialism, sönderexploaterad natur, kollapsande ekosystem, klimat- och matförsörjningskris.

Stockholms Vänsterallians jobbar för, och tillsammans med, folket. Vi kämpar för dem som missgynnas av den blåbruna politiken. Från arbetare i LO- och tjänstemannafacken, som barnskötare och lärare, till prekariatet med osäkra eller slavliknande arbetsvillkor inom bygg, service, transport och städ; från eleverna i den underfinansierade skolan till de äldre som försummas av privata vårdföretag; från de arbetslösa, papperslösa och hemlösa till personer med normbrytande funktionalitet; från alla som utsätts för rasism och förtryck till våldsutsatta tjejer, kvinnor och queera; från etniska minoriteter och flyktingar till urfolk. Vi är alla Stockholm, den här staden är vår stad. Och Stockholms Vänsterallians vill jobba för ett Stockholm för alla.

Vi ställer upp i valet som ett direkt svar på militarismen, stödet till krig och folkmord samt det öppna hat som pumpats ut från riksdagen, och främst Tidö-partierna. Rasistiska lagar har hamrats in i staten med inskränkt demokrati, yttrandefrihet och hjärtskärande utvisningar som följd. Stockholms Vänsterallians manar till kamp och protester mot allt detta. En massrörelse underifrån som exempelvis generalstrejkerna i Italien och Minneapolis behövs för att ändra politiken – vi är en del av rörelsen.

En politik nerifrån och upp

Många beslut och politiska ramar bestäms på statlig nivå, andra på EU-nivå. Vad kan man egentligen göra lokalt? Vi ser kommunen och regionen som en konkret möjlighet att göra motstånd mot nationella och internationella orättvisor. Kommunupproret mot regeringens ”återvandringspolitik” är ett exempel på detta – likaså det motstånd inom skola, vård och omsorg som knäckte stora delar av angiverilagen. För oss är det lokala – grannskapet, stadsdelen, medborgarhuset, kommunen – det bästa sättet att bygga en verklig, folkligt förankrad demokrati. Vi behöver alltså både dämpa de förödande effekterna av regeringens politik och använda vårt motstånd som en mobiliserande utgångspunkt för en annan politisk horisont – en politik av hopp, rättvisa och framtidstro för oss alla.

En värdig välfärd med omsorg för alla

Alla som bor i, passerar och vistas i Stockholm har rätt till en pålitlig och jämlik välfärd med värdiga arbetsvillkor och omsorgsfullt bemötande. En omsorg där välfärdens olika instanser samspelar mycket bättre än idag för att tillgodose alla människors behov och rättigheter. Kraftigt höjda resurser och goda arbetsvillkor inom förskola, skola, sjukvård, äldrevård, hemtjänst, psykiatri, socialtjänst och personlig assistans är en given prioritering. Samtidigt är bristande resurser aldrig hela förklaringen till missförhållanden – pengar måste användas till rätt saker.

Demokratiska, brukaranpassade, kvalitativa och kunskapsbaserade alternativ till New Public Management och marknadsstyrning måste utvecklas i praktiken. Fler behöver utbildas och anställas inom den offentliga välfärden samt ges utrymme bortom byråkratins begränsningar. Patient-, brukar- och anhörigperspektiv behöver lyftas i mycket högre utsträckning. Välfärden ska präglas mindre av krav och tvång, och mer av mjuka och flexibla metoder. Verkliga behov ska sättas först.

Ökade administrativa krav har lett till att många professionella inom förskola, skola, socialtjänst och vård idag saknar tid och utrymme att utföra sitt egentliga yrke. Samtidigt har viktiga stödfunktioner och samverkande personal med olika kompetenser försvunnit inom välfärdsinstitutionerna. Detta, i kombination med generella nedskärningar och ökade kostnader, leder både till en tärande etisk stress orsakad av att inte kunna tillgodose behov och rättigheter, och till en sämre välfärd för alla.

Människans välfärd, möjligheter och rättigheter ska inte bero på hens plats på arbetsmarknaden. Arbetslösa, hemlösa, våldsutsatta, funktionsnedsatta, sjuka, diskriminerade och ungdomar som hamnat snett ska vara utgångspunkten för hur välfärden är uppbyggd – inte den resursstarka medelklassen.

Det kan låta enkelt, men behöver sägas om och om igen: Varje människa är lika viktig. Idag kan människor – trots de professionellas hårda arbete och välvilja – misstänkliggöras, traumatiseras och spottas ut ur de system som var tänkta att hjälpa oss alla till ett värdigt liv. Därför behövs inget mindre än ett ideologiskt perspektivskifte, ett paradigmskifte, i hur vi som samhälle tänker kring välfärd, omsorg och socialt arbete.

Socialt arbete och samordning av välfärden

Vi behöver utveckla en helt ny syn på vad socialt arbete kan innebära. Vi vill ge det sociala arbetet ett rejält och reellt statuslyft, både vad gäller ekonomiska resurser och aktörskap i den sammantagna välfärden. Socialarbetares mandat och perspektiv behöver stärkas, särskilt i relation till vården. Inte minst behöver det skademinskande (så kallad ”harm reduction”) perspektiv som ofta genomsyrar socialt arbete i mycket högre grad ges inflytande över psykiatri och vård. Medicinfria behandlingsmetoder behöver utvecklas i samverkan mellan socialtjänst, psykiatri och vård. Alla former av diskriminering inom välfärden ska undanröjas. Samarbete och dialog mellan olika instanser måste utvecklas genom nya arbetssätt, metoder och kontaktytor – mellan olika yrkesgrupper såväl som mellan omsorgsgivare och omsorgsmottagare – som faktiskt fungerar för brukaren eller patienten. Dessutom behöver civilsamhällets kunskaper och arbetssätt stå i mer direkt dialog med den offentliga välfärden för att utveckla nya metoder och perspektiv inom det sociala arbetet. På dessa sätt kan vi skapa ett större och mer kreativt kunskapsinflöde inom välfärd och socialt arbete.

Det självklara målet är att säkerställa kvalitativ omsorg, och att ingen ska fara illa inom våra välfärdssystem. Men medan vi arbetar mot detta mål behöver patienter, brukare och anhöriga i långt större utsträckning få stöd och hjälp med att få sina rättigheter tillgodosedda, navigera rätt och undvika rättsosäkra situationer. Detta stöd behöver både tillgodoses inom ramen för den offentliga välfärdens egna strukturer, och genom samverkan med civilsamhälle, brukar- och patientorganisationer, samt fackförbund.

Socialtjänsten

För att socialtjänsten ska kunna utföra sina uppgifter krävs en annan uppdelning mellan dess olika enheter – som i högre utsträckning bör samarbeta. Vi vill verka för en mer lätthanterlig administration som ger plats för socialt och samverkande arbete. Kunskapen om exakt hur en ny organisation skulle kunna se ut finns hos socialarbetarna.

”Riksnormen” är den nationellt fastställda miniminivån för försörjningsstöd, som ska säkerställa en skälig levnadsnivå för personer som saknar egen försörjning. Riksnormen är en grundläggande ekonomisk faktor i socialt arbete, och omfattar kostnader för vardaglig livsföring som exempelvis mat, kläder och personlig hygien. Den utgör ett välfärdsgolv, och betecknar samhällets lägsta accepterade levnadsnivå. Idag räknas riksnormen alltför lågt, och har inte hängt med de senaste årens pris- och kostnadsökningar. Idag ligger alltså stödet på en nivå som reproducerar fattigdom och otrygghet. Utöver det så har de byråkratiska kraven som läggs på människor i behov av stöd växt och blivit mer komplicerade och orimliga. Genom att reducera levnadsnivån och lägga till en orimlig arbetsbörda så används försörjningsstödet som ett disciplinärt verktyg snarare än som en social rättighet. Detta slår särskilt hårt mot kvinnor, ensamstående föräldrar och andra som bär ett stort omsorgsansvar, och försvårar möjligheten till självständighet och trygghet. Samtidigt drabbas negativt rasifierade grupper oproportionerligt av misstänkliggörande, godtyckliga bedömningar och en allt mer repressiv tillämpning. Stockholm behöver gå före och stötta människor i behov av försörjningsstöd istället för att bestraffa, samt lägga sig över riksnormen vid utbetalningar för att garantera materiell trygghet för alla.

Eftersom många skulle behöva mer stöd i ett tidigare skede, ser vi ett stort behov av fler och stärkta medborgarkontor. Även stadsdelarnas arbete med prevention och främjande behöver stärkas avsevärt. Exempelvis behövs många fler fältassistenter, samverkan med skolor och ökade möjligheter till familjebehandling. Preventionsarbetets fokus på gängkriminalitet de senaste åren har varit viktigt, men det har även lett till att andra aspekter hamnat i skymundan, såsom förebyggande av psykisk ohälsa, anorexi och självmord. Frågor som främst berör tjejer, queera och unga som utsätts för rasism tenderar att få mindre fokus i ett rasistiskt samhällsklimat som sätter likhetstecken mellan invandring, män som rasifieras negativt och brottslighet.

En viktig del av socialtjänstens arbete samspelar med bostadspolitiken, för att förebygga och åtgärda stadens hemlöshet eller hitta boenden till våldsutsatta. Eftersom tak över huvudet är en fundamental utgångspunkt för andra typer av stöd driver vi ”Bostad först” som huvudprincip. Som en komplettering av detta menar vi att det behövs träningslägenheter till fler målgrupper. Tak över huvudet-garantin ska bevaras och högre krav behöver ställas på tillfälliga boenden då levnadsförhållandena ofta inte är trygga och värdiga.

Antalet vräkningar har de senaste åren ökat kraftigt, i takt med att hushållens levnadskostnader ökat. Generellt sänkta hyror krävs för att bota bostadslösheten, lätta trycket på hushållens pressade ekonomi och möjliggöra socialtjänstens arbete. Hyreskostnaden som socialtjänsten står för ska vara realistisk och bedömas utifrån individens faktiska situation. Vi vill också ge socialtjänsten ett större mandat att förebygga och stoppa vräkningar.

Äldreomsorg och hemtjänst

Alla stockholmare ska kunna känna sig trygga inför ålderdomen och att den omsorg som då väntar ska vara tillfredsställande och värdig. Äldreomsorgen ska vara jämställd, jämlik och tillgänglig. Alla äldre har rätt till ett tryggt boende och en vardag med hög livskvalitet, fri från diskriminering. Rätten till självbestämmande är grundläggande och äldre ska kunna påverka både innehåll i omsorgen och ha inflytande över vilka som utför den. Lokalt lagad, aptitlig och näringsrik mat efter äldres önskemål är avgörande för att motverka undernäring.

Därför vill vi se en demokratisk och inkluderande äldreomsorg i kommunal regi, med fler anställda och bättre arbetsvillkor. Vi vill se fler boendeformer och införa en äldreboendegaranti. Vi vill också öka antalet sociala och kulturella mötesplatser för äldre. Vi vill se fler insatser för äldre med större behov, exempelvis på grund av funktionsnedsättningar, annat språk än svenska som förstaspråk eller svag socioekonomisk ställning.

Inom hemtjänsten stressar de anställda mellan brukarna under stor press. Det innebär korta besök av många olika personer. Minutstyrningen inom hemtjänsten måste upphöra. Behov ska inte mätas i sekunder och minuter. Mellanmänskliga relationer är ingen kostnad. Vi vill se mer tid för de äldre, bistånd efter individuella behov och bättre bemanning för ökad kontinuitet.

Funktionsrätt och tillgänglighet

Rättigheter för personer med normbrytande funktionalitet ska stärkas och kopplas till FN:s funktionsrättskonvention. Vi vill stärka LSS och rätten till personlig assistans, teckenspråkstolkning och ledsagning. Den förnedrande tidsmätningen och -styrningen ska avskaffas. Behov, mänsklighet och värdighet ska gå först.

Stockholm ska vara till för alla. Vi har haft en lag mot diskriminering på grund av bristande tillgänglighet sedan 2015 – ändå är majoriteten av alla offentliga lokaler i Stockholm otillgängliga. Det finns också brister i tillgängligheten i utomhusmiljön. Detta gäller även när det byggs nytt. Staden måste därför se till att riktlinjer rörande tillgänglighet faktiskt följs i olika beslut. Genom att villkora vissa tillstånd med ett tillgänglighetskrav (exempelvis för restauranger) och ge anpassningsbidrag till mindre verksamheter prioriteras frågan upp, och det blir i vissa fall enklare att göra tillgänglighetsanpassningar.

Fokusfrågor: En värdig välfärd med omsorg för alla

Behoven först
Vi vill att Stockholms stad ska:

stoppa alla nedskärningar i vård, skola, omsorg och socialtjänst.
anställa fler i hela välfärden,
återupprätta bortrationaliserade stödfunktioner inom hela välfärden för att avlasta och möjliggöra ett fokus på arbetets kärnuppgifter,
bort från vinster i välfärden; kommunala verksamheter ska drivas i kommunal regi eller genom lokalt ägda, idéburna, kooperativa och vinstfria former,
stärka dialog och inflytande för patient-, brukar-, och klientperspektiv inom hela välfärden, exempelvis genom samråd med fack och brukarorganisationer,
utöka samarbetet med, och stöden till, anhöriga,
stärka aktiva och långsiktiga insatser mot diskriminering för att uppnå en jämlik välfärd,
utveckla stödfunktioner där patienter, brukare och anhöriga i långt större utsträckning får hjälp med att navigera och få sina rättigheter tillgodosedda inom välfärden, och
utöka samverkan med civilsamhället, exempelvis i form av IOP, för att utveckla välfärdens kunskap och metoder och säkerställa att den enskilde kan få hjälp att kräva sina rättigheter.

Socialtjänsten
Vi vill att Stockholms stad ska:

initiera en översyn av socialtjänstens organisation, utifrån de anställdas erfarenheter, expertis, behov och idéer,
höja statusen på det sociala arbetet både i termer av resurser och inflytande i den totala välfärdsapparaten,
genomföra en social upprustning med fokus på frivilliga, tidiga och förebyggande insatser: Fler fältassistenter, skolsocionomer och uppsökande,
anställa fler socialsekreterare och tilldela färre klienter per socialsekreterare,
lägga sig över riksnormen för försörjningsstöd för att kompensera för ökade levnadskostnader,
kapa onödig byråkrati som lägger orimliga krav på människor de i behov av stöd och istället fokusera på bättre långsiktigt stöd till individen
tillgängliggöra träningslägenheter till fler målgrupper, som komplettering till Bostad först,
tillgängliggöra fler bostäder med billig hyra för socialtjänsten,
bevara tak över huvudet-garantin och ställa högre krav på tillfälliga boenden för att säkerställa värdiga och trygga levnadsförhållanden,
säkerställa att hyreskostnaden som socialtjänsten står för ska vara realistisk och bedömas utifrån individens faktiska situation,
öppna fler och stärkta medborgarkontor, och
etablera skademinskande perspektiv i praktiken, och låta det sociala arbetets perspektiv påverka vård och psykiatri i högre utsträckning.

Äldreomsorg och hemtjänst
Vi vill att Stockholms stad ska:

erbjuda en demokratisk och inkluderande äldreomsorg i kommunal regi, med fler anställda och bättre arbetsvillkor,
återta privat äldreomsorg och hemtjänst i kommunal regi,
vidta kraftåtgärder mot undernäring: Nej till storkök och matlådor – återinför lokala kök på boenden och hemlagat inom hemtjänsten utefter de äldres önskemål,
ge mer tid för de äldre, bistånd efter individuella behov och bättre bemanning för ökad kontinuitet,
stoppa minutstyrningen i hemtjänsten och låta de anställda planera sin tid,
införa en äldreboendegaranti, med fler platser och fler boendeformer,
öka antalet sociala mötesplatser för äldre,
erbjuda fler insatser för att nå äldre med större behov, pga funktionsnedsättningar, annat språk än svenska som förstaspråk eller svag socioekonomisk ställning, och
öppna fler äldreboenden med hbtqi-profil i kommunal regi.

Funktionsrätt och tillgänglighet
Vi vill att Stockholms stad ska:

koppla stadens arbete med funktionsrätt tydligt till FN:s funktionsrättskonvention,
höja ambitionsnivån kraftigt vad gäller tillgänglighet och anpassningar för att alla ska kunna ta sig fram och leva i staden,
stärka LSS, rätten till personlig assistans, teckenspråkstolkning och ledsagning, och
avskaffa minutmätningen av behov inom personlig assistans.

Trygga jobb och villkor

De privata vinsterna och utsugningsgraden av arbetet har ökat markant. Aktieägarnas vinster utvinns ur sämre villkor för de anställda. En topp-VD:s lön motsvarar numera 77 arbetarlöner, samtidigt som lönernas andel av vinsterna ständigt minskar. Även välfärdens andel av BNP sjunker till förmån för skattesänkningar för de superrika, vilket ytterligare spär på klassklyftorna.

Den rasistiska och segregerade arbetsmarknaden visar sig exempelvis genom diskriminerande rekryteringsprocesser, genom att negativt rasifierade personer arbetar i yrken långt under sin utbildningsnivå, oftare har osäkra anställningar, diskrimineras på sina arbetsplatser, och har lägre lön än positivt rasifierade svenskar. Löneklyftan mellan män och kvinnor ökar sedan några år tillbaka, vilket är ett bottenbetyg på politiken och den fackliga strategin. Kvinnor är sjukskrivna oftare, gör mer obetalt arbete – och nu syns ojämställdheten också i form av kortare livslängd.

Samtidigt är det tydligt att samhället inte fungerar utan de som bygger våra bostäder, undervisar våra barn, städar, sköter våra gamla, eller producerar de varor som alla behöver. Det är dags att prioritera bra löner och villkor framför den rikaste procentens vinst – en politik som gynnar alla oss arbetare som betalar den rikaste procentens fest men inte bjöds in.

Löne- och villkorsorättvisorna syns inte minst inom välfärden. Utan trygga jobb och villkor, ingen trygg välfärd. Att satsa på välfärden innebär också att höja lönerna och stärka arbetsvillkoren i välfärdens kvinnodominerade yrken. Klyftan mellan olika yrkesgruppers arbetsvillkor har ökat. Snöröjare, förskolepersonal, undersköterskor, lärare, tunnelbaneförare och byggnadsarbetare är några av alla yrkesgrupper som i väldigt låg grad kan påverka förutsättningarna för sitt arbete, exempelvis möjligheten att jobba hemifrån.

Antalet som dör på jobbet är också fortsatt högt. 2025 dog 53 personer på sin arbetsplats i Sverige. 2024 var siffran 45 och 2023 var det 63. Alla ska ha rätt till en trygg och säker arbetsmiljö, och ingen ska behöva riskera liv och hälsa på jobbet. Därför behöver arbetsgivarna tvingas ta sitt ansvar för arbetsmiljön. Med ökad bemanning och kortare arbetsdagar skulle säkerheten och arbetsmiljön förbättras avsevärt, och allvarliga olyckor skulle kunna undvikas.

Vi vill se ett stopp för ständiga upphandlingar, tidspress och ohållbara scheman. Vi vill att hela arbetsdagen ska vara betald. Stockholms Vänsterallians vill ha säkra arbetsplatser för alla, rätt till arbetskläder, raststugor, och en rättvis löneutveckling.

Vi ser hur arbetare inte bara är nödvändiga för att staden ska fungera. Som arbetare har vi också chans till kollektiva protester genom att gå samman, demonstrera och om nödvändigt även strejka. Viktiga kamper i Stockholm har varit Stockholms Sopgubbar som strejkade mot de ständiga upphandlingarna. Tågvärdarna på pendeltågen tog kamp för sin överlevnad som yrkesgrupp och fick stöd av pendelförarnas “vilda” strejk. Förrförra sommaren och hösten strejkade över tusen taxiförare i olika omgångar mot slavliknande villkor. Förra våren strejkade sjuksköterskor på våra sjukhus bland annat med krav på ökad bemanning för att minska den ständiga stressen. I januari gick Läkarföreningen och Sjuksköterskeföreningen på Södersjukhuset ut i demonstration vilket stoppade utvisningen av två undersköterskor på sjukhuset. Under förra året strejkade även Hamnarbetarna. Varje vecka avslöjar fackföreningen Solidariska Byggare fusket på byggena och lyckas med sina blockader vinna tillbaka outbetalda löner till arbetarna.

Även arbetslösa organiserar sig och är ute i kamp. Rätten till ett jobb är ett av valets viktigaste frågor. Under Tidö-partiernas styre har en skyhög arbetslöshet på uppåt nio procent bitit sig fast. Istället för att skapa nya jobb och ge stöd till arbetslösa straffas arbetslösa genom sänkt a-kassa. Även den lägsta ersättningen, aktivitetsstöd, sänks vilket är en viktig orsak till att fattigdomen ökar. 86000 svenskar som lever på aktivitetsstöd får ersättningen sänkt till en nivå på 8000 kronor före skatt eller lägre.

Att de som har jobb stressar så mycket att stress blivit en av de vanligaste sjukskrivningsorsakerna – samtidigt som en så stor del av befolkningen går utan jobb – visar hur skevt och destruktivt samhället är. Med vårt valprogram skulle tiotusentals nya jobb skapas både genom arbetstidsförkortning och ökad grundbemanning. Ingen ska behöva gå arbetslös. Alla behövs.

Fokusfrågor: Trygga jobb och villkor

Rättvisa löner

Vi vill att Stockholms stad ska:

höja lönerna i alla kvinnodominerade välfärdsyrken och höja lägstalönerna genom lokala kollektivavtal,
stoppa lönedumpning via privatiseringar, hyvlade anställningar, bemanningsföretag, underentreprenörer, ”ungdomsavtal” och ”introduktionsjobb”,
kräva svenska kollektivavtal och trygga villkor i alla upphandlingar på alla arbetsplatser i Stockholm, och
införa ett maxtak på löneskillnader på varje kommunal arbetsplats så att löneklyftorna mellan operativ personal, chefer och politiker minskar.

Kortare arbetstid och mänskliga arbetsvillkor

Vi vill att Stockholms stad ska:

ge rätt till heltid för alla som önskar samt övergång till 30-timmars arbetsvecka med bibehållen lön, genom högre bemanning och schemaläggning framtagen tillsammans med de anställda,
avskaffa delade turer och omänskliga långpass samt ofrivillig varannan-helg-tjänstgöring,
avskaffa minutstyrningen,
betala all arbetstid, även t.ex. transporter till brukare eller till och från garage,
införa en extra betald ledig dag för den som har arbetat på en röd dag,
avskaffa LOV inom Stockholm, och
kommunalisera verksamheter för att stoppa lönedumpningen och urholkade villkor genom ständiga upphandlingar.

Arbetsmiljö och värdighet på jobbet

Vi vill att Stockholms stad ska:

garantera allas rätt till raststugor/lunchrum som arbetsgivaren står för,
tillhandahålla arbetskläder, inklusive vinterskor,
införa en begränsning av undervisningstid för lärare (inklusive lärare i fritidshem och förskollärare i förskoleklass) som tas fram i dialog med Sveriges Lärare, och
ta kamp för att avskaffa karensdagen vid sjukdom – nej till dubbelbestraffning för alla som inte kan jobba hemifrån.

Fackliga rättigheter och arbetardemokrati

Vi vill att Stockholms stad ska:

normalisera och stärka strejkrätten: Stadshuset ska inte agera strejkbrytare,
straffa huvudentreprenören när det uppdagas att arbetare exploateras eller diskrimineras, inte bara underentreprenörerna,
kommunanställda ska ha demokratisk kontroll och vetorätt över arbetets organisering, såsom schemaläggning, och
utföra fackföreningsledda utbildningar för chefer och anställda i frågor om sexism, rasism, härskartekniker och arbetsrätt för att säkerställa icke-diskriminerande arbetsplatser.

Antirasistisk jobbpolitik

Vi vill att Stockholms stad ska:

ta fram och använda jämlikhetsdata för att synliggöra hur rasifiering påverkar livsvillkor, tillgång till resurser och makt på arbetsmarknaden, lönestrukturer, anställningsformer och befordran, samt arbetsmiljö, sjukskrivningar och personalomsättning,
ställa krav på arbetsgivare att redovisa vilka aktiva åtgärder som vidtas mot diskriminering, liksom vilka effekter dessa åtgärder faktiskt får,
stötta individer som driver diskrimineringsärenden, exempelvis genom juridiskt stöd och samarbete med antidiskrimineringsbyråer, och
inrätta riktade traineeprogram, lärlingsplatser och kvalificerade praktikvägar för unga negativt rasifierade, särskilt till yrken och sektorer där trösklarna idag är höga och tillträdet begränsat.

Avskaffa arbetslösheten

Vi vill att Stockholms stad ska:

skapa tiotusentals nya jobb genom ökad personaltäthet inom välfärden, med särskilda insatser riktade till grupper som står särskilt långt från arbetsmarknaden,
driva på för att återförstatliga Arbetsförmedlingen och återskapa den till en stödjande väg in i arbetslivet, och
driva på för 90 procent i ersättning vid arbetslöshet och sjukdom.

Demokratisera staden

Stockholm tillhör oss alla. Men de flesta av oss har inget att säga till om vad gäller de beslut som påverkar vårt gemensamma liv i staden. Politiken har länge betraktat storstäderna främst som ett instrument för tillväxt och konkurrens. Vi ser istället staden och kommunen som en möjlighet till lokal gemenskap, en plats där vi tillsammans kan utveckla en social solidaritet och förändra förtryckande och destruktiva samhällssystem. Idag utnyttjas inte de möjligheter som staden ger. Därför vill vi arbeta med nya former av beslutsfattande som kan föra människor samman och skapa mening genom genuint och kollektivt självbestämmande.

Demokratisera politiken och vardagens kollektiva beslut

Vi vill fördjupa demokratin på riktigt. Det räcker inte med att lappa och laga det rådande systemet. Genom att utmana formerna för hur politiken görs vill vi sätta omsorg, samverkan, dialog och levd erfarenhet i de parlamentariska rummens centrum – istället för härskartekniker, maktmissbruk, konkurrens, korruption och smutskastning. Vi kallar det för att feminisera politiken. Om politiska samtal sker på ett värdigt och omsorgsfullt sätt kan fler ta plats och fler kan få göra sina röster hörda.

Alla som berörs av ett politiskt beslut ska ges möjlighet att påverka det beslutet. Vi vill radikalt demokratisera beslutsprocesserna i Stockholmarnas vardagsliv, exempelvis genom att demokratisera formerna för de boendes deltagande i stadsdelsnämnderna; öppna stormöten i grannskap; processer för lokala medborgarbudgetar; utveckling av välfärden utifrån personalens behov och önskemål; omvända samrådsprocesser vid stadsutveckling (det vill säga att: inhämta invånarnas idéer och synpunkter först, planera sedan) och medborgarråd för klimaträttvisa och ekologisk hållbarhet. Inga beslut om oss utan oss.

Inte minst ska ungdomar ges långt större möjlighet att påverka den politik som sätter ramarna för deras liv och framtid; alltifrån skola och ungdomsgårdar till bostäder, jobb och miljöfrågor. Därför vill vi inrätta lokala ungdomsråd i hela staden, med egna mandat och budgetar. På så sätt kan vi både berika politiken och stärka ungas framtidstro och kollektiva inflytande.

Men demokrati handlar inte bara om formella möjligheter. Verklig demokrati kräver också att man undanröjer ojämställdheten, ojämlikheten, förtrycket och diskrimineringen som hindrar allas jämlika deltagande i beslutsprocesserna och i samhällsgemenskapen. Vi är tydliga: Nu måste det vara nog med det rasistiska misstänkliggörandet av underfinansierade stadsdelar.

För oavsett om det handlar om klassism, rasism, heterosexism, funkofobi eller ekonomisk exkludering så blir resultatet detsamma: att vi i majoriteten utestängs från politiken och de beslut som gäller oss. Många har erfarenheter av att bli tillfrågade om att komma med sina synpunkter på olika politiska beslut, utan att det leder någon vart i slutändan. Medborgardialogerna som de ser ut idag är bara en skenprocess. Det är ingen verklig demokrati. Därför är det viktigt för oss att politiken faktiskt fullgör saker och ting, att processer blir klara inom rimlig tid, och att invånarnas idéer, behov och synpunkter faktiskt märks under processen och i resultatet.

Demokratisera ekonomin och samhällsservicen

Inom stora delar av samhället behöver vi avprivatisera och återkommunalisera välfärden och samhällsservicen. Samtidigt vet vi att offentligt ägande i sig inte är någon garanti för demokratiskt beslutsfattande, goda arbetsvillkor, brukarinflytande eller god och jämlik omsorg. Den offentliga sektorn måste demokratiseras i sin helhet. De som arbetar på golvet ska gemensamt bestämma över sina arbetssätt, budgetar och scheman, utan att styras av omänsklig, byråkratisk och ineffektiv så kallad ”New Public Management”. Välfärdens ryggrad och mottagare – vi invånare – behöver vara involverade i utformning av välfärdens alla delar och ha verktyg att hålla både offentligägd service och privata företag ansvariga. Stadens kultur- och föreningsliv, dess mötesplatser och offentliga rum ska vara till för alla.

Inom den privata ekonomin vill vi premiera kooperativt, idéburet och lokalägt småföretagande. Dessutom måste den offentliga upphandlingen ha ett reellt arbetarinflytande och goda arbetsvillkor, och vi vill genom stöd till företag främja att anställda får kontroll över sina arbetsplatser och företag. Vardagen ska bli enklare för stadens alla försörjningsföretag som håller våra centrum levande. De multinationella företagsjättarnas makt över vår stad ska kraftigt begränsas. Vi vill se bättre stöd till försörjningsföretagare, till exempel ska information finnas på fler språk och fokus ligga på social trygghet, kooperativa företagsformer och utvecklingsinsatser för lokala småföretag.

Fokusfrågor: Demokratisera staden

Demokratisera politiken och vardagens kollektiva beslut

Vi vill att Stockholms stad ska:

feminisera politiken, det vill säga verka för ett parlamentariskt samtal grundat i omsorg, värdighet och levd erfarenhet,
utveckla olika sorters lokaldemokratiska forum för invånarnas gemensamma beslut i vardagen,
inrätta lokala ungdomsråd i hela staden,
vända på planeringsprocessen – fråga invånarna först, planera sedan,
röja undan diskriminering och strukturellt förtryck som villkorar och snedfördelar det demokratiska deltagandet,
arbeta för ett genuint och ansvarsfullt medborgarinflytande som fullgörs och kan visa på hur invånarnas inspel har tagits tillvara,
säkerställa utsatta minoriteters representation och se till att beslutande organ speglar samhällets heterogenitet,
motverka det rasistiska misstänkliggörandet av underfinansierade stadsdelar,
folkbilda kring politisk orientering,
starta en digital TV-kanal med samhällsinformation, som komplement till medborgarkontor och annan samhällsservice, och
erbjuda utbildning i kommunens, regionens och statens beslutsprocesser för att tillgängliggöra politiken och stärka folkets politiska inflytande.

Demokratisera ekonomin och samhällsservicen

Vi vill att Stockholms stad ska:

demokratisera välfärdsyrkena så att de i högre grad styrs av de anställda som jobbar på golvet,
återkommunalisera stora delar av välfärden så att den styrs av allmänintresse och demokratisk ansvarighet snarare än vinstintresse,
främja lokalt, kooperativt, icke-vinstdrivande och idéburet företagande framför multinationella jättar, och
ge bättre stöd till försörjningsföretag.

Ett Stockholm för alla – antirasism i handling

Rasismen är ett system av maktojämlikhet, rasifiering och koloniala hierarkier. Den genomsyrar hela samhället: arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, välfärden, rättsväsendet och det politiska beslutsfattandet. I Stockholm tar sig detta framför allt uttryck i diskriminering och exploatering på arbets- och bostadsmarknaden, rasprofilering, ojämlik tillgång till vård, skola och omsorg, misstänkliggörande och attacker mot religiösa och etniska föreningar, institutioner och högtider och hot och hat i det offentliga rummet.

Rasismen sätter spår i människors kroppar och liv. För många, särskilt unga som rasifieras negativt, innebär den ett ständigt tillstånd av minoritetsstress: att behöva vara på sin vakt, att förväntas representera mer än sig själv som individ, att bli ifrågasatt, kontrollerad eller nedvärderad i vardagen. Denna långvariga stress ökar risken för psykisk och fysisk ohälsa, påverkar skolresultat, självkänsla och framtidstro och begränsar möjligheten att forma ett liv på samma villkor som de människor som rasifieras positivt.

De olika formerna av rasism tar sig uttryck på olika sätt. Vi ser både vad de har gemensamt och hur de skiljer sig åt. Rasismen mot svarta och bruna kroppar, muslimer, asiater, romer, judar, samer med flera bygger på olika stereotyper och yttrar sig på olika sätt. I Sverige och Stockholm är islamofobi och afrofobi särskilt tydliga: i form av övervakning, avhumanisering, hatbrott, arbetslivsdiskriminering och strukturell exkludering. Dessa former av rasism är centrala beståndsdelar i den samtida europeiska och svenska rasordningen.

Antirasism handlar inte bara om att motverka skada, utan också om att frigöra livsmöjligheter. När unga människor får växa upp utan att ständigt misstänkliggöras stärks deras hälsa, utbildningsmöjligheter, framtidstro och delaktighet. När institutionerna förändras – snarare än att individerna ska anpassa sig – byggs ett mer jämlikt och jämställt samhälle för alla.

Antirasismen får inte stanna vid att vara en fråga om ansatser och värdegrunder. Den måste mätas, följas upp och genomdrivas: med aktiva åtgärder, ansvarstagande och politisk vilja. Stockholms Vänsterallians deltar i, och stödjer, bygget av en antirasistisk rörelse på arbetsplatser, skolor, bostadsområden, gator och torg. Ett Stockholm som tar antirasismen på allvar är ett Stockholm där fler får leva friare och tryggare liv. Det är en stad där alla har en verklig möjlighet att forma sin framtid. Det är en stad som omsätter hopp i praktik.

Fokusfrågor: Ett Stockholm för alla – antirasism i handling

Jämlikhetsdata och aktiva åtgärder

Vi vill att Stockholms stad systematiskt ska ta fram och använda jämlikhetsdata för att synliggöra hur rasifiering påverkar livsvillkor, tillgång till resurser och makt. Det gäller särskilt:

representation i alla led av kommunen – från golv till ledning,
lönestrukturer, anställningsformer och befordran, och
arbetsmiljö, sjukskrivningar och personalomsättning.

I linje med EU:s ursprungliga ”Corporate Sustainability Reporting Directive” (CSRD) och ett utvidgat hållbarhetsansvar vill vi att kommunen ska redovisa:

hur representationen ser ut i olika verksamheter,
vilka aktiva åtgärder som vidtas mot diskriminering,

vilka effekter dessa åtgärder faktiskt får, och
hur man säkerställer att arbetet mot diskriminering alltid inkluderar aktiva åtgärder – inte bara reaktiva processer eller policydokument.

Rätt till upprättelse – inte bara ord

Vi vill att Stockholms stad ska:

stötta individer som driver diskrimineringsärenden, exempelvis genom juridiskt stöd och samarbete med antidiskrimineringsbyråer,
säkerställa att kommunanställda och brukare vågar anmäla utan rädsla för repressalier,
inrätta ett centrum för adoptionsfrågor som ska kunna erbjuda både juridiskt och psykosocialt stöd till adoptivfamiljer och adopterade.

Upphandling och makt

Vi vill att Stockholms stad ska:

införa antirasistisk certifiering eller dokumenterad obligatorisk antirasistisk utbildning hos utförare vid upphandlingar,

se till att leverantörer som diskriminerar eller exploaterar inte kan ingå i upphandlingsprocesser, och
driva på för antirasistisk certifiering inom polisen, försäkringskassan och annan statlig verksamhet samt verkar för en polisverksamhet som är förankrad i lokalsamhällena.

Demokrati och motstånd

Vi vill att Stockholms stad ska:

stärka resurser för och upprätta en långsiktig dialog med föreningar och sociala rörelser som bekämpar rasism, segregation och koloniala maktordningar,
stärka och långsiktigt finansiera stadens antidiskrimineringsbyråer, och
säkerställa att inga kommunala lokaler eller plattformar upplåts till nazistiska organisationer eller så kallade ”aktivklubbar”.

Nationella minoriteter, urfolk och religionsfrihet

Vi vill att Stockholms stad ska:

stärka arbetet med samtliga nationella minoriteter (samer, romer, judar, tornedalingar och sverigefinnar) liksom med den muslimska gemenskapen,
stärka kommunens och allmänhetens kunskaper vad gäller de nationella minoriteterna liksom den muslimska gemenskapen,
säkerställa rätten till språk, kultur och frihet från rasism, hot och diskriminering för samtliga nationella minoriteter liksom den muslimska gemenskapen,
utveckla Stockholm som samiskt förvaltningsområde och inrätta ett samiskt demokraticenter, främja samiskt näringsliv och etablera samisk representation i Stockholmspolitiken, och
införa ett särskilt föreningsbidrag till nationella minoriteter och urfolk.

Välkommen till Stockholm

Migration är inte ett problem som ska ”hanteras”, utan en konsekvens av krig, repression, exploatering och klimatkollaps. Anledningarna till migrationen är ofta skapade av just de globala maktordningar som idag kriminaliserar migranter. Stockholm är och ska vara en stad som välkomnar människor som kommer hit, istället för att misstänkliggöra dem. Alla som kommer hit bär med sig liv, relationer, språk, erfarenheter och hopp om framtiden. Vi som stad ska möjliggöra för var och en att känna sig välkommen här. Men vi lever i en tid där högerextrema krafter sätter agendan politiskt, ekonomiskt och språkligt. De samspelar med en global, auktoritär och nykolonial utveckling där olika människors värde graderas, där vissa människor avhumaniseras.

Asylpolitiken förstör tusentals människors liv. Människor som rotat sig djupt i det svenska samhället: växt upp här, gått i skolan, blivit myndiga, tagit studenten, börjat jobba, skaffat vänner, förälskat sig, startat familj och skaffat barn. Nu dras allt fler uppehållstillstånd in och allt fler utvisningar klubbas. Mot detta krävs tydligt kommunalt motstånd.

Fokusfrågor migration: Välkommen till Stockholm

Asylrätt och skydd

Vi vill att Stockholms stad ska:

bedriva kompromisslöst motstånd mot angiveri- och vandelslagar,
ge fullt skydd till kommunanställda som motsätter sig angiverilagstiftningar,
inrätta ett center för papperslösa och personer med tillfälligt uppehållstillstånd, med tillgång till vård, juridisk rådgivning och socialt stöd och
stärka samverkan med civilsamhället och organisationer likt Flyktinggruppernas Riksråd (FARR).

Mot rasistisk exploatering

Vi vill att Stockholms stad ska:

stoppa arbetslivsdiskriminering och slavliknande villkor inom kommunal verksamhet och upphandling, och
stärka samarbetet mellan facken, migrantarbetare och andra personer som har migrerat till Stockholm.

Språk som rättighet

Vi vill att Stockholms stad ska:

stärka allas rätt till sitt språk, ursprung och kultur, och
stärka rätten till hemspråk i förskola och skola – denna rätt ska inkludera internationellt adopterade barn samt barn där föräldrars språk inte talas regelbundet i hemmet.

Ett feministiskt Stockholm mot alla former av våld

Vi vill bygga ett jämställt, jämlikt och fritt Stockholm där varje människa har makt över sitt liv. Vi vill ha en stad där du kan vara den du är, och vill bli, utan att utsättas för hot eller våld. Där tjejers och kvinnors erfarenheter tas på allvar, hbtqi-personer är trygga överallt, och där unga får kunskap, stöd och valmöjligheter. Ett Stockholm där våld förebyggs – innan det sker – och där alla kan leva öppet, tryggt och utan rädsla.

Mäns våld är en av vår tids största säkerhetsfrågor – också i Stockholm. Från hemmet till gatan, från internationell politik till krig löper patriarkalt och sexualiserat våld som en röd tråd. Våld handlar om makt, dominans och kontroll och är intimt sammankopplat med materiell ojämlikhet, heterosexism, rasism och destruktiva normer för manlighet. I princip allt fysiskt och sexuellt våld begås av killar och män.

Vår feminism är intersektionell. Den utgår från att kön aldrig verkar ensamt, utan alltid samspelar med rasism, klass, funktionsnormer, sexualitet, ålder och migrationsstatus. Våldet ser därför olika ut beroende på var i maktordningarna en person befinner sig, men det är alltid systematiskt. Ett Stockholm som tar våld på allvar måste se hela denna verklighet.

Idag styr staten om miljardbelopp från välfärden för att lägga det på samhällets ”säkerhet” och skyddet mot yttre hot. Långt mindre resurser läggs på att förebygga och stoppa det våld som präglar människors vardag; i hemmen och på gatan. Kvinnor drabbas främst i hemmet, män i offentliga miljöer. Sexuella trakasserier, hatbrott mot hbtqi-personer och hedersrelaterat våld begränsar livsutrymmet för tusentals människor varje dag. Pojkar som hamnar i kriminalitet har ofta pappor som antingen är arbetslösa, diskriminerade, frånvarande eller våldsamma.

Rädsla för våld inskränker särskilt tjejers, kvinnors och queeras rörelsefrihet och politiska deltagande. Det är ett fundamentalt hot mot demokratin. I dagens Stockholm blir bibliotekarier som informerar om transinkluderande ungdomslitteratur utsatta för hot och drev. På arbetsplatser fördelas uppgifter ofta efter stereotypa idéer om kön, vilket leder till att kvinnor ges mer ansvar men mindre inflytande och lägre lön. Den breda feminismen, som tidigare haft en självklar plats i det politiska landskapet, är nu under hård press och utmålas som extrem.

Negativt rasifierade kvinnor, transpersoner, papperslösa, kvinnor i beroendeställning, personer i fattigdom och kvinnor med funktionsnedsättning löper ofta större risk att utsättas för våld och har sämre tillgång till skydd och rättvisa förutsättningar. Islamofobi, afrofobi och andra former av rasism förstärker utsattheten genom misstänkliggörande, övervåld, exotifiering, bristande skydd och institutioner som sviker, gång på gång. För att kunna åtgärda våldet måste vi synliggöra det och angripa orsakerna till det.

Vårt Stockholm ska vara en jämställd och jämlik stad. Vi vill genomföra en social upprustning, med fokus på omsorg, som tar våldsprevention på största allvar. Vi kräver att utbildning om sambanden mellan könsnormer, makt, rasism och våld införs i skola, civilsamhälle och på samtliga myndigheter. Socialtjänsten, som bär det yttersta ansvaret för skydd och stöd, måste stärkas – inte försvagas. Nya skyddade boenden behövs, även för pojkar och hbtqi-ungdomar som utsätts för hedersrelaterat förtryck, liksom för tjejer och kvinnor med normbrytande funktionalitet.

Kvinnor deltar och engagerar sig i lägre grad än män i den lokala demokratins och lokalsamhällets formella och informella sammanhang. Därför vill vi införa ett särskilt föreningsbidrag som riktas till tjej- och kvinnoföreningar. Det är viktigt för demokratin i allmänhet och för att öka kvinnors egenmakt och handlingsutrymme i synnerhet.

Patriarkal ekonomi värderar konsekvent ”hårda” budgetposter framför ”mjuka”. Detta hänger ihop med den ojämställda arbetsmarknaden. Kvinnor står för den största delen av det obetalda hushållsarbetet. Mäns andel av VAB-dagar har minskat de senaste åren. Som socialistiska feminister ser vi hur kapitalismen bygger på kvinnors dubbelarbete som i sin tur påverkar kvinnors svaga ställning på en könsuppdelad arbetsmarknad, där deltidsarbete och genomsnittligt sämre löner tillhör det normala.

Stockholm vilar i hög grad på de kvinnor som sliter inom vård, skola, socialtjänst och omsorg. Samtidigt är det just i de här yrkena som lönerna är de lägsta och sjukskrivningarna högsta. I många av dessa yrken är kvinnor som rasifieras negativt överrepresenterade och möter både könsdiskriminering och rasism i form av sämre villkor, högre arbetsbelastning och lägre inflytande. Att höja lönerna är därför inte bara en jämställdhetsfråga, utan en fråga om antirasism, klass och värdighet i arbetet.

Pandemin visade med all önskvärd tydlighet välfärdsprofessionernas samhällsbärande betydelse. Men vårt marknadsstyrda system fortsätter ändå att pressa personalen till bristningsgränsen. Istället för att erbjuda en högkvalitativ omsorg till invånarna ser vi hur bolagens vinster bara fortsätter att öka. En röst på Stockholms Vänsterallians är den starkaste rösten för en feministisk ekonomi med fokus på omsorg – eftersom omsorg är motsatsen till våld.

Fokusfrågor: Ett feministiskt Stockholm mot alla former av våld

Stoppa och förebygg killars och mäns våld

Vi vill att Stockholms stad ska:

inrätta en haverikommission för varje mördad kvinna, med intersektionell analys av hur rasism, klass, funktionsnormer och migrationsstatus påverkat skydd, bemötande och stöd,
inrätta ett strategiskt kvinnofridsråd med fokus på mäns våld mot kvinnor och flickor bestående av tjej-, ungdoms-, och kvinnojourer, funktionsrätts-, hbtqi och antirasistiska organisationer, forskare och andra experter, för att utveckla arbetet med att stoppa och förebygga mäns våld,
öka kunskapen om killars våld mot tjejer – i skola och socialtjänst, på ungdomsmottagningar, fritidsverksamhet och föräldrastödsprogram,
stärka det empatibyggande och våldsförebyggande arbetet i förskola, skola och fritidsverksamheter i samarbete med barn- och ungdomspsykiatrin,
arbeta för ökad kunskap om våld inom familjerätten för att barn inte ska tvingas till umgänge med våldsamma fäder,
öppna ett våldspreventivt center i Stockholm med särskild kompetens kring rasism, migration, hbtqi-frågor och funktionsnedsättning,
öka kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck, inklusive utsatta personer med funktionsnedsättning,
stärka arbete mot prostitution, människohandel, trafficking och sexuell exploatering av barn, och
arbeta för feministiskt självförsvar för unga tjejer, exempelvis på fritidsgårdar.

Stärkt stöd till våldsutsatta

Vi vill att Stockholms stad ska

anställa kvinnofridskoordinatorer som kan följa den våldsutsatta personen i myndighetskontakter och stötta med praktiska behov,
arbeta för en kommunal utbildning av alla nämndemän i genusanalys, könsmaktsordning, mäns våld mot kvinnor och normaliseringsprocessen,
öka och säkerställa långsiktig finansiering av tjej-, kvinno-, trans- och queerjourer – sluta hänvisa våldsutsatta till otrygga vandrarhem, det behövs fler säkra och kvinnojoursdrivna skyddade boenden med utbildad personal,

införa bostadsgaranti för våldsutsatta kvinnor och deras barn, utan krav kopplade till medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd,
ta bort avgiften för skyddat boende,
öppna ett skyddat boende för kvinnor med funktionsnedsättning,

stärka stödet och utveckla arbetsmetoderna till våldsutsatta kvinnor i missbruk, och
utveckla arbetssätt för att hantera olika typer av våld i nära relation utöver enbart partnerrelaterat våld.

HBTQI-rättigheter

Vi vill att Stockholms stad ska

stärka vård och stödformer för unga hbtqi-personer,
skapa fler mötesplatser för hbtqi-ungdomar,
skydda transpersoner mot hat, hot och diskriminering,
skydda och utveckla kommunanställdas möjligheter att informera om hbtqi-rättigheter utan risk för hat och hot,
öppna ett äldreboende med hbtqi-profil i kommunal regi,
öppna ett skyddat boende för pojkar, inte minst hbtqi-killar, utsatta för hedersrelaterat våld, och
i kontakt med hbtqi-organisationer bedöma behovet av skyddade boenden för unga hbtqi-personer som blir utstötta eller utsätts för våld och trakasserier i hemmen.

Feministisk ekonomi

Vi vill att Stockholms stad ska

prioritera omsorg och förebyggande insatser framför repression i budgetprocesser,
höja lönerna i kvinnodominerade yrken,
arbeta för förkortad arbetstid med bibehållen lön – detta gynnar jämställdhet och möjligheten till ett jämlikt delat omsorgsarbete, och
införa ett föreningsbidrag riktat till tjej- och kvinnoföreningar.

Barns och ungas rättigheter är inte förhandlingsbara

Alla barn har rätt till en trygg och jämlik uppväxt. Ändå växer barn i Stockholm idag upp i en stad där postnummer, klass, hudfärg, kön och funktionalitet avgör livsvillkor. I vissa stadsdelar lever nästan vartannat barn i fattigdom. Det är oacceptabelt. Barns rättigheter ska alltid gå före marknadens logik.

Förskolan och skolan är grundläggande för jämlika uppväxtvillkor. De ska vara trygga, lustfyllda och engagerande för alla barn. De ska vara inkluderande och fria från rasism, sexism och diskriminering. Mindre barngrupper, fler vuxna och trygga anställningar är nödvändiga för att kunna säkerställa barns rätt till omsorg och lärande. Personalens arbetsvillkor är barnens villkor. Barn i behov av extra stöd ska fångas upp tidigt och få engagerade lärare i små undervisningsgrupper. De barn som behöver ska få hjälp att snabbare komma till alternativa skolformer såsom resursskola eller anpassad grundskola. Känslan av gemenskap och lusten att lära är nyckeln till framtidstro, och vi har inte råd att tappa bort en enda unge. Alla barn är allas barn.

Vi vägrar acceptera ett skolsystem där segregation och vinstintressen splittrar Stockholm. Skattepengar ska gå till fler lärare, elevhälsa och jämlika skolor – inte till aktieutdelningar. Barn och unga har rätt till en meningsfull fritid och trygga mötesplatser, oavsett familjens ekonomi eller juridiska status. Fritidsgårdar, parklekar och kulturverksamheter är inte kostnader – de är investeringar i solidaritet och framtid.

Många föräldrar arbetar kväll, natt eller helg. För ensamstående föräldrar – en grupp där kvinnor med låg inkomst är överrepresenterade – är behovet av en tillgänglig barnomsorg avgörande för familjens försörjning. Vi vill att staden säkerställer att det finns god omsorg för barnen oavsett vilken tid på dygnet som den behövs.

Alla barn har rätt till gemenskap och en meningsfull fritid, oavsett ekonomi eller bakgrund. Idag når kolloverksamheten inte alla, det vill vi ändra på. Vi vill utöka dagkolloverksamheten så att fler barn kan delta utan att vara borta hemifrån. För att sänka trösklarna vill vi skapa fler prova-på-kollo, där barn kan delta utan ekonomisk eller social risk. För att nå barn som idag är underrepresenterade ska lokalt förankrade kolloambassadörer arbeta nära skolor och civilsamhälle. Samtidigt ska kolloverksamheten utvecklas så att den inkluderar fler, genom bättre tillgänglighet, tryggare miljöer och personal med rätt kompetens.

Idag slits familjer isär av den omänskliga migrationspolitiken. Barns rättigheter ska säkras för alla barn i staden oavsett medborgarskap eller legal status – det gäller också papperslösa barn och EU-medborgares barn. Detta gäller inte minst deras rätt till skolgång. Staden ska verka för att skolor och verksamheter för barn och unga är fredade zoner från polisens jakt på papperslösa. Unga ensamkommande som hunnit rota sig i Stockholm ska kunna bo kvar i staden.

Stockholms Vänsterallians kämpar för ett Stockholm där barnperspektivet genomsyrar hela staden. Ett socialistiskt, feministiskt och antirasistiskt Stockholm börjar med att vi tar barns liv, rättigheter och möjligheter på allvar.

Fokusfrågor: Barns och ungas rättigheter är inte förhandlingsbara

Barnfattigdomen ska bort

Vi vill att Stockholms stad ska:

upprätta en handlingsplan mot barnfattigdomen,
utrota barnfattigdom genom ett aktivt arbete som innefattar rätt till bostad, mat och tillgång till meningsfull fritid för alla barn,
skapa förutsättningar för obligatoriskt samarbete mellan socialtjänst, hyresvärdar och Kronofogden för att förebygga vräkningar där det finns barn i hemmet,
införa frukost i alla skolor och förskolor, även under skollov,
erbjuda läxläsning på skoltid och avskaffa läxor över helger och lov, samt
ge extra stöd till papperslösa elever och barnfamiljer.

Våra barn förtjänar bättre i förskola och skola

Vi vill att Stockholms stad ska:

stoppa nedläggningarna av skolor och förskolor – använd minskat barnafödande som en möjlighet till mindre barngrupper, klasser och fritidshemsgrupper och rimligare villkor istället för att avskeda personal,
införa maxtak på barngruppernas storlek i förskolan – max 12 barn per småbarnsgrupp och 15 per storbarnsgrupp, med minst tre personer i personalen,

säga nej till stordrift i skola och förskola – inga ”megaskolor”,
sätta stopp för samlokalisering av för- och grundskolor med gymnasie- och vuxenskolor,
utreda de verkliga behoven av barnomsorg på obekväm arbetstid, exempelvis så kallad ”nattis”,
säga nej till marknadsskolan – inför kommunalt veto vid etablering av nya friskolor som är vinstdrivande,
införa en klasspeng istället för en skolpeng – för en mer stabil och långsiktig finansiering,
arbeta för fler stödfunktioner såsom vaktmästare, lokalvårdare, receptionister och administratörer i förskola, skola och fritidshem – låt pedagoger och omsorgspersonal fokusera på barns lärande, relationer och välmående,

säkerställa att alla skolor har skolbibliotek som är bemannade av en skolbibliotekarie,
stärka arbetet mellan skolor och civilsamhälle så att alla barn får en bättre ingång till demokrati och påverkan,
säkerställa att alla förskolor och skolor har möjlighet att laga egen mat – alla barn ska ha möjlighet att odla en aktiv relation till bra mat, för kvalitet, hälsa, kunskap och miljö, och
arbeta för att personal som arbetar med att laga mat i förskolor och skolor ska få högre status.

Utrymme för alla barn i skola och fritidshem

Vi vill att Stockholms stad ska:

arbeta för mindre skolklasser, fritidshemsgrupper och fritidsgårdar med mer personal,

arbeta för att skolor ska vara tillgängliga för barn med funktionsnedsättningar och andra behov av särskilt stöd,
utöka arbetet med särskilda undervisningsgrupper och utöka CSU-grupperna som arbetar med anpassad utbildning för grundskoleelever med omfattande behov av särskilt stöd,
erbjuda fler kommunala resursskolor, utifrån ambitionen att alla skolor ska ha de resurser som krävs,
erbjuda fler platser i anpassad grundskola,
resurssätta och utveckla arbetet mot mobbning, rasism och heterosexism; för empati, gemenskap och solidaritet i skolan;
förbättra arbetet med att stötta flickor och icke-binära barn med NPF, liksom med relaterade problem såsom ätstörningar och psykisk ohälsa,

arbeta för fler specialpedagoger, speciallärare, skolsköterskor och skolläkare samt förstärkt elevhälsa,
arbeta för ett maxtak för antal elever per skolkurator, och
införa gratis mensskydd i skolan.

En rik fritid för alla barn och unga

Vi vill att Stockholms stad ska:

utveckla lekparkerna med öppettider och bemanning samt anpassa för barn med normbrytande funktionalitet,
arbeta för fler tillgängliga ungdomsgårdar med generösa öppettider,

ge stöd till ungas organisering och social ledarskapsutveckling, politisk orientering och konkret inflytande i lokalpolitiken,
utöka dagkolloverksamheten,
skapa fler prova-på-kollo verksamheter,
införa lokalt förankrade kolloambassadörer för att nå ut till underrepresenterade grupper, och
utveckla kolloverksamheten så att den inkluderar fler, och
arbeta för fler sommar- och feriejobb till ungdomar.

Bostäder och samhällsplanering

Sedan 2021 har antalet människor som lever i ekonomisk utsatthet i Sverige fördubblats. 2024 levde cirka 276 000 barn i ekonomisk utsatthet. En avgörande orsak till detta är de snabbt stigande boendekostnaderna, där ökade hyror och bostadspriser i praktiken har gynnat fastighetsspekulanter snarare än hushållens behov. Utvecklingen är särskilt tydlig i Stockholmsregionen, där boendekostnaderna ökat betydligt snabbare än inkomsterna.

Privatiseringar av allmännyttan i Stockholm har öppnat för en hejdlös spekulation, där privata fastighetsägare och internationella riskkapitalbolag har avlöst varandra och drivit upp hyrorna, exempelvis genom så kallade standardhöjande renoveringar av badrum och kök. Att sådana bolag, utan att staden har protesterat, har tillåtits bli associerade medlemmar av Sveriges Allmännytta är en skandal, som visar hur långt finansmarknaden har lyckats ta kommandot i bostadspolitiken.

Stockholm behöver en ny bostadspolitik och kraftigt höjda ambitioner för att minska fattigdom, hemlöshet, trångboddhet och otrygga boendesituationer. Alla – oavsett plånbok, ålder eller livssituation – ska ha möjlighet att bo bra. Både för att bygga bort bostadsbristen och som central del i en klimatsmart stadsplanering, borde allmännyttiga hyresrätter vara en prioriterad boendeform.

I dag saknas en politik för trygga, hållbara och långsiktiga bostäder. Flera årtionden av privatiseringar och utförsäljningar har kraftigt minskat tillgången till prisvärda hyresrätter, samtidigt som priserna på ägt boende har drivits upp till nivåer som stänger ute stora grupper. I Stockholm innebär detta exempelvis att kvinnor med genomsnittlig inkomst ofta saknar möjlighet att köpa en bostad vid separation. Det här försätter dem i en särskilt utsatt situation, eftersom det i praktiken innebär att man kan tvingas bo kvar med en våldsam partner för att man inte har råd att flytta. Vi får inte glömma bort att hemmet, statistiskt sett, är den farligaste platsen för kvinnor.

Att i grunden förändra situationen så att bostaden åter blir en social rättighet och inte en handelsvara kräver en massiv rörelse för helt andra makt- och ägandeförhållanden. För detta krävs i sin tur en massiv, kämpande och demokratisk hyresgäströrelse i allians med byggfacken.

För att på allvar avskaffa hemlösheten behövs ett ordentligt politiskt åtagande på nationell nivå. Minst 1 procent av BNP bör årligen avsättas till byggande och förvaltning av allmänna, icke-vinstdrivna bostäder till dess hemlösheten är avskaffad. Bostadspolitiken måste bygga på behov, inte betalningsförmåga.

Vi vill att Stockholms stad ska verka för sänkta hyror samt att staden och dess allmännyttiga bostadsföretag gentemot staten och i Sveriges Allmännytta ska verka för en ny social och demokratiskt planerad bostadspolitik. Vi vill se en ny, klimatsmart, vinstfri och hyresnormerande allmännytta under demokratisk kontroll av de boende. Vi vill sätta stopp för bostadsspekulationen och expropriera de tidigare kommunägda bostäder som sålts ut till privata fastighetsspekulanter – utan vinst till dessa eller att detta belastar hyresgästerna. I förlängningen vill vi driva på för att bryta bostadssegregationen genom att införa en progressiv fastighetsskatt, avveckla ROT- och RUT-avdrag och prisreglera bostadsrätter. Vi vill prioritera hyresrätter i en demokratisk och hållbar plan för att bygga bort bostadsbristen, trångboddheten och segregationen med statligt nyproduktionsstöd, statlig bostadsbank och allmännyttiga byggbolag.

Arbetet mot hemlöshet ska utgå från principen ”bostad först”, som visat sig vara den mest effektiva metoden i de nordiska länderna. Sociala kontrakt ska inte vara någon permanent lösning, utan ersättas av långsiktiga boenden med eget kontrakt och stöd efter behov.

Socialtjänsten måste samtidigt ha tillgång till lämpliga, permanenta bostäder för personer som lever i hemlöshet, har förlorat sitt kontrakt, är våldsutsatta, har skyddsbehov eller står inför separation. Nya boendeformer behövs också för familjer i behov av stöd, så att barn inte i onödan separeras från sina föräldrar genom placering i HVB-, SIS- eller familjehem, när problemen i grund och botten handlar om trångboddhet eller otrygg boendesituation. Utöver traditionella hyresrätter behöver kooperativa hyresrätter, kollektivboenden, seniorboenden och andra lågskaliga boendeformer stärkas och stödjas.

Så skulle en politik som strävar efter att möta olika behov, och nå breda grupper inom arbetarklassen och medelklassen, se ut. Bostaden ska vara en social rättighet – inte en handelsvara!

Bostadsförmedlingen – ett verktyg för ett rättvist Stockholm

Idag baseras Bostadsförmedlingens system nästan uteslutande på kötid. Det innebär att en person som redan bor tryggt, rymligt eller äger sin bostad kan konkurrera på samma villkor som den som saknar bostad, lever trångbott eller befinner sig i en akut livssituation. Ett sådant system är inte längre rimligt i en situation där bostadsbristen slår hårdast mot dem med minst handlingsutrymme.

Bostadsförmedlingen ska därför komplettera dagens kötidssystem med en behovsprövande dimension. Den som saknar bostad, lever trångbott eller behöver separera av sociala eller säkerhetsmässiga skäl ska kunna prioriteras framför den som redan har ett stabilt boende. Ett mer träffsäkert system skulle öka den sociala rättvisan, minska pressen på socialtjänst och kvinnojourer samt skapa tryggare boendelösningar snabbare.

Allmännyttan kan också föregå med exempel genom att återinföra separationsköer och andra behovsbaserade kösystem som tidigare funnits i delar av beståndet. Det är ett konkret sätt att använda det befintliga bostadsbeståndet mer effektivt och humant.

Segregation: orsaker och vägar framåt

Boendesegregationen i Sverige och Stockholmsregionen har fördjupats under de senaste årtiondena. Segregation har alltid funnits, men skillnaden idag är att den tidigare blandningen mellan låg- och medelinkomsttagare i många stadsdelar har försvunnit. Utvecklingen drivs av flera samverkande mekanismer:

Ekonomiska skillnader
Hyror och bostadspriser har ökat snabbare än inkomsterna för stora grupper, vilket tränger bort både låg- och medelinkomsttagare från stora delar av staden.
Strukturell rasism och diskriminering
Personer med annan bakgrund än majoritetssvensk möter fortsatta hinder på arbets- och bostadsmarknaden, även med akademisk utbildning. Resultatet blir högre arbetslöshet, lägre löner och osäkra anställningar, vilket gör boendesegregationen till en fråga om både ekonomi och rasifiering.
Ojämlik samhällsservice
Stadsdelar med lägre inkomster har ofta sämre skolresultat, underbemannade vårdcentraler, eftersatta centrum och svagare kollektivtrafik, vilket förstärker segregationen ytterligare.
Stigmatisering och negativa spiraler
När områden får sämre rykte och minskade resurser uppstår självförstärkande spiraler där invånarna, istället för de strukturella orsakerna, ses som problemet. Boendesegregation är inte ett naturtillstånd utan ett resultat av politiska beslut. Den kan därför brytas genom långsiktiga investeringar i förorterna, jämlik samhällsservice, blandade boendeformer och en aktiv kamp mot diskriminering.

Miljö, byggande och boendekvalitet

De allt vanligare extremvädren förstärker befintliga ojämlikheter vad gäller boende och hälsa. För den som är trångbodd, saknar grönska och bor i dåligt anpassade bostäder kan värmeböljor bli direkt hälsovådliga.

Järvafältet, Östberga och andra förorter är så kallade ”värmeöar” som måste anpassas till dagens och framtidens förutsättningar. I de här områdena kan temperaturen på sommaren bli extremt hög.

Men det behövs inte bara mer grönska och skugga kring husen. Husen i sig håller hög grundkvalitet, men behöver energieffektiviseras genom förbättrad isolering och ventilation. Sådana upprustningar får aldrig leda till så kallade ”renovräkningar” eller kraftigt höjda hyror. Om ett bostadshus renoveras ska kostnaderna inte bäras av hyresgästerna. Renoveringar ska inte heller ske mot hyresgästernas vilja – tvärtom måste de boende ges reellt inflytande över hela processen.

Byggsektorn är en av de största klimatbovarna. Det här måste politiken förändra. Region och kommun måste prioritera återbruk, ombyggnation och långsiktig förvaltning framför nyproduktion för marknaden. Rivningsstopp måste införas för byggnader som kan byggas om till bostäder eller allmänna lokaler. Kommunalt markägande ska användas aktivt för att styra byggande mot lägre hyror, blandade upplåtelseformer och social hållbarhet. Vidare bör kommunala och statliga byggbolag inrättas för att pressa byggkostnader, förbättra arbetsvillkor i byggbranschen och minska klimatpåverkan.

Fler sätt att bo

Hyresrätter, kooperativa boenden och kollektiva bostadsformer ska ges den status de förtjänar: De är trygga, moderna och hållbara sätt att leva på – inte tillfälliga lösningar. Ett samhälle som tar människans alla livsfaser på allvar behöver bostäder som går att anpassa när livet förändras. Många äldre bor idag i större lägenheter än de själva önskar, men möter ofta hinder när de vill flytta. Därför vill vi inrätta ett kommunalt boendecenter som aktivt stöttar människor att hitta ett boende som passar deras nuvarande livssituation, inklusive personlig rådgivning och praktisk flytthjälp. När äldre ges möjlighet att frivilligt flytta till mindre, tillgängliga bostäder, seniorboenden eller kollektiva former frigörs större lägenheter för barnfamiljer och hushåll i behov av mer utrymme.

Samtidigt vill vi stärka kooperativa hyresrätter och utveckla kollektiva boenden där flera kan stå på kontraktet, med gemensamma kök, bibliotek och samlingsytor som motverkar ensamhet och stärker gemenskap. Genom flexibla bostäder som kan länkas samman skapar vi förutsättningar för flergenerationsboende, gemensam vårdnad och alternativa familjeformer, ett bostadssystem som utgår från människors behov, inte från marknadens kortsiktiga logik.

Planera i rätt ordning, demokrati i praktiken

Planerings- och byggprocesser måste demokratiseras på riktigt. Dagens medborgardialoger ger sällan verkligt inflytande. Lokalsamhällen ska involveras tidigt, ges tydliga mandat och kontinuerlig återkoppling genom hela processen, med resurser avsatta för verkligt deltagande.

Fokusfrågor: bostäder och samhällsplanering

Bostad är en rättighet, inte en marknadsvara

Vi vill att Stockholms stad ska:

sänka hyrorna! Börja med Stockholms allmännytta och sätt press på de privata hyresvärdarna med en riktad kampanj,
driva på för att 1 procent av BNP årligen ska gå till allmänna, icke-vinstdrivna bostäder tills hemlösheten är avskaffad,

verka för en ny social bostads- och välfärdspolitik där allmännyttiga hyresrätter av både sociala och klimatskäl ska vara den mest gynnade boendeformen, inte som idag systematiskt missgynnad,
kasta ut slumvärdar och riskkapitalbolag – återkommunalisera bostäderna och gör dem allmännyttiga igen,
säga nej till marknadshyror, renovräkningar, ombildningar och utförsäljningar,
återställa allmännyttan som non-profit och hyresnormerande – riv upp marknadsanpassningen av allmännyttan,
lägga om bostadspolitiken så att den utgår från behov, inte betalningsförmåga, och

driva på för att avskaffa skattediskrimineringen mellan hyrt och ägt boende på nationell nivå, och,
anslutas till den globala rörelsen Make the Shift, för städer som vill bekämpa finansmarknadens bostadsspekulation och kämpa för att bostaden ska vara en mänsklig rättighet.

Avskaffa hemlösheten med Bostad först

Vi vill att Stockholms stad ska:

införa ”bostad först” som huvudstrategi i arbetet mot hemlöshet i hela Stockholmsregionen,
fasa ut sociala kontrakt som permanent lösning och ersätta dem med egna, trygga kontrakt och stöd efter behov,
säkerställa tillgången till permanenta bostäder för våldsutsatta, personer i separation och med skyddsbehov, och
och erbjuda praktiskt boendestöd till ensamstående föräldrar och andra i akuta livssituationer.

Rättvis fördelning av bostäderna

Vi vill att Stockholms stad ska:

reformera Bostadsförmedlingen och väga samman kötid och behov,
prioritera den som saknar bostad, lever trångbott eller behöver separera framför den som redan bor tryggt,
återinföra separationsköer i allmännyttan, och
använda bostadspolitiken för att avlasta socialtjänst, kvinnojourer och andra samhällsfunktioner.

Bygg bort segregationen

Vi vill att Stockholms stad ska:

bygga fler hyresrätter i hela staden, inte bara i ytterområden,
stärka och expandera allmännyttan som ett verktyg mot segregation,
bryta sambandet mellan postnummer och livschanser genom jämlik samhällsservice,
motverka strukturell rasism och diskriminering på bostads- och arbetsmarknaden genom tillsyn och tydliga krav,

motverka gentrifiering, satsningar får inte tränga bort befintliga boende, och
demokratisera stadsplaneringen – för bra och klimatsmarta bostäder vi har råd med.

Levande och jämlika stadsdelar i hela Stockholm

Vi vill att Stockholms stad ska:

förverkliga 15-minutersstaden: service, skola, vård och kultur nära där människor bor,
stärka lokala centrum i förorten med handel, kultur, föreningsliv och mötesplatser,
hålla hyrorna i centrumlokaler låga, så att småföretag och föreningar har råd,
ta över och tvångsförvalta centrum vid behov, marknadsexperimentet har misslyckats, och
se till att tomma lokaler snabbt förmedlas till kulturella och sociala verksamheter.

Klimaträttvisa bostäder – inom planetens gränser

Vi vill att Stockholms stad ska:

klimatrenovera miljonprogrammen för bättre inomhusklimat och energieffektivitet,
säkerställa att ingen renovering leder till hyreshöjningar eller renovräkningar – kostnaderna ska inte bäras av hyresgästerna,
ge hyresgäster reellt inflytande över renoveringar,
införa rivningsstopp för byggnader som kan byggas om eller återbrukas,

stoppa fler kontorsbyggnader och istället prioritera billiga hyresrätter,
påskynda nedläggningen av Bromma flygplats och bygga ett bostadsområde i dess ställe, och
rädda Nytorpsgärdet och andra grönområden från exploatering – människors, djurs och växters rätt till stadens gröna lungor är viktig för folkhälsa och klimatpolitik!

Bygg smartare, billigare och gemensamt

Vi vill att Stockholms stad ska:

inrätta ett kommunalt byggbolag för att pressa byggkostnader, förbättra arbetsvillkor och minska klimatutsläpp,
aktivt använda kommunalt markägande för att styra om mot lägre hyror och blandade upplåtelseformer, och
prioritera återbruk och biobaserade material vid ny- och ombyggnation.

Fler sätt att bo – för hela livet

Vi vill att Stockholms stad ska:

stärka kooperativa hyresrätter, kollektivboenden och seniorboenden,
utveckla kollektiva bostadsformer där flera kan stå på kontraktet, med gemensamma kök, bibliotek och samlingsytor,
utveckla flexibla lägenheter som kan länkas samman: för flergenerationsboende, gemensam vårdnad och alternativa familjeformer, och
inrätta ett kommunalt boendecenter som hjälper människor att hitta ett boende som passar deras livssituation och frigör bostäder

Trygg uppväxt och trygga gator

Stockholms Vänsterallians mål är att du ska känna trygghet i livets alla sammanhang: i familjen, i skolan, på arbetsplatsen, på gatan. Vi vill att man ska kunna leva ett tryggt liv i hela Stockholm.

Idag är otryggheten – som ser olika ut i olika områden – ett stort folkhälsoproblem. Rädslan för att utsättas för våld, osäkerheten man känner när man går hem sent på kvällen, ångesten över att inte känna sig trygg – allt detta begränsar rörelsefriheten och försämrar hälsan. De flesta etablerade partierna tävlar idag om vem som kan göra det mest extrema utspelet. I hopp om att locka röster utlovar man det ena ”krafttaget” efter det andra, men mellan valkampanjerna lyser politikerna med sin frånvaro. De lyssnar oftast inte på de trygghetskrav stockholmarna själva för fram. Istället driver de en politik som bara gör situationen värre.

Otryggheten slår rot än mer på orter där politikernas nedrustning av välfärden, samhällsservicen, den fysiska stadsmiljön, föreningslivet och mötesplatserna under lång tid har bidragit till att splittra den sociala sammanhållningen. Det blir en negativ spiral: otrygghet på gator, skolor i kris, förskolor med för stora barngrupper, usel boendemiljö och chockartade hyreshöjningar – allt detta driver på utflyttning från de här orterna. Och de som flyttar hit utan något socialt nätverk i området hamnar i en sovstad utan mötesplatser och utan socialt sammanhang.

Istället för att erkänna att det gängrelaterade våldet måste förstås som ett folkhälsoproblem som drabbar socialt utsatta områden skyller de etablerade partierna istället på dem som drabbas av problemet. Det är invånarna i dessa stadsdelar som får bära hundhuvudet för samhällets tillkortakommanden.

Och samtidigt rullar politikerna ut diskriminerande och ensidigt repressiva reformer. Ta till exempel visitationszonerna. De är ren signalpolitik. De slår dessutom helt fel, eftersom det de riktar sig mot folket, inte gängledarna. Arbetare stannas och visiteras bara på grund av sin hudfärg, men själva orsaken till problemet struntar man i. Visitationszonerna urholkar rättsstatens principer och kränker stockholmarnas mänskliga rättigheter utan att de något sätt fungerar brottsförebyggande.

En politik som på ett långsiktigt och genuint sätt vill kompensera för strukturella orättvisor och motverka otryggheten behöver angripa roten till problemet. Idag är invånare i vissa delar av Sverige oproportionerligt utsatta och övervakade av polisen, samtidigt som de är oproportionerligt utsatta. Vi ser ett överskott av polisiära åtgärder, men ett underskott av beskyddande sådana.

Vi vill se skräddarsydda insatser som kan kompensera för den här ojämlikheten och säkerställa att alla invånare i Sverige och Stockholm – oavsett var de bor – har likvärdiga livschanser. Centralt i detta är att samhället behöver ta tillvara på den lokala kompetensen. Boende i berörda områden och civilsamhället behöver göras till en del av lösningen – inte misstänkliggöras av statliga aktörer.

Sverige behöver ta sig an det dödliga våldet som en nationell kris. Varje gång en ung människa dödas eller dödar behöver socialtjänsten utreda vad som gått fel och hur händelsen hade kunnat förhindras, i stil med hur man inom sjukvården arbetar utifrån lex Maria. Det behövs ett systematiskt arbete som granskar varje misslyckande. Bara på så sätt kan vi utveckla verktyg som gör det möjligt för oss som samhälle att laga det välfärdssystem som idag är sönderrivet. Lyckas vi med det kan vi stoppa nyrekryteringen av unga till kriminella miljöer och skapa ett tryggt Stockholm för alla.

Fokusfrågor: Trygg uppväxt och trygga gator

Förebyggande närvaro i staden

Vi vill att Stockholms stad ska:

arbeta för trygghetsvärdar utbildade i socialt arbete i stadsdelarnas centrum och i nattrafiken,
arbeta för fler fältassistenter och mer resurser till förebyggande arbete, instifta ett gruppinterventionsprogram med fokus på avhopparverksamhet.

Social rättvisa istället för repressiv politik

Vi vill att Stockholms stad ska:

motverka misstänkliggörande övervakning, rasprofilering, visitationszoner och liknande missriktad och rasistisk signalpolitik,
avsätta mer resurser till socialtjänsten, stöd till ensamstående föräldrar, beroendevården, kvinnojourerna och Manscentrum för män i kris,
byta ut kommunens överskottsmål mot målet att bekämpa fattigdom, otrygga jobb, arbetslöshet, trångboddhet, drogmissbruk, våld i hemmet och otrygg uppväxt.

Skola skapar trygghet

Vi vill att Stockholms stad ska:

göra en kraftig satsning på skolornas trygghetsteam, resurslärare, skolsocionomer och läxläsning på skoltid,
stärka det förebyggande arbetet mot våld, destruktiva normer och kränkningar i skolan genom resurser och pedagogiska verktyg för att bygga omsorgsfulla kulturer.

Fritid, kultur och levande stadsdelar

Vi vill att Stockholms stad ska:

återöppna nedlagda möteslokaler, vitalisera fritidsgårdarna tillsammans med ungdomarna, stärka stödet till ungas kultur- och föreningsliv,
öppna fler sportotek och fritidsbanker – ett levande centrum är ett tryggare centrum,
anlägga bättre belysning i stadsmiljön och fler nattbelysta idrottsplatser.

Arbete, tid och familjeliv

Vi vill att Stockholms stad ska:

arbeta för trygga jobb och arbetstidsförkortning med bibehållen lön så att föräldrar kan tillbringa mer tid med barnen.

Demokratisk och feministisk stadsplanering

Vi vill att Stockholms stad ska:

se till att stadens byggprojekt är förankrade hos kvinnoorganisationer och ungdomsråd så att den fysiska tryggheten höjs.

Kultur, folkbildning och föreningsliv

Konst, kultur, föreningsliv och folkbildning är grundläggande fundament i det demokratiska samhället. De skapar mening bortom överlevnad, stärker människors förmåga att förstå sig själva och varandra, och utgör arenor för gemenskap, konflikt, kritik och förändring. En feministisk, antirasistisk och socialistisk kulturpolitik ska inte vara neutral – den ska aktivt fördela makt, resurser och utrymme till dem som historiskt utestängts.

Konsten ska vara en fri, orädd och ibland stökig kraft där innehållet aldrig styrs av politisk opportunism, marknadslogik eller rädsla för konflikt. Kulturpolitikens roll är inte att tämja uttryck, utan att skapa materiella och institutionella förutsättningar för konstnärlig frihet.

Vi vill att kulturlivets alla delar ska ge utrymme för en mångfald av erfarenheter, perspektiv, kroppar och berättelser, och möjliggöra både identifikation och överskridande. Kulturen ska såväl stärka människors identitet som utmana den. Stockholm ska inte bara vara en stad där många världar ryms, utan en stad där demokratin praktiseras i vardagen genom kultur, möten och gemensamt skapande. Vi utgår från alla människors rätt till icke-kommersiella gemensamma upplevelser, medskapande och deltagande, fritt från krav på lönsamhet eller privat medfinansiering. Resurser ska fördelas demokratiskt, med särskilt fokus på utsatta och marginaliserade gruppers röster, såsom hbtqi-grupper och grupper som utsätts för rasism.

Lokala mötesplatser behövs för offentliga evenemang, självorganiserad bildningsverksamhet och kultur, demokrati- och fredsrörelsers organisering, kollektiv mobilisering samt inkludering av nyanlända, ensamma äldre, hemlösa och andra exkluderade grupper. Sådana mötesplatser ger utrymme åt unga, möjliggör möten över generationsgränser och stärker kollektivt samhällsengagemang. De ska kunna erbjuda fredade utrymmen för grupper som utsätts för diskriminering och organiserar sig för jämlikhet, och får aldrig bli plattformar för rörelser som inskränker mänskliga rättigheter.

Stockholm och Sverige behöver starka folkrörelser med historisk kunskap om politisk mobilisering. Samtidigt har delar av folkrörelse-Sverige tappat sin förändrande kraft och kommit att reproducera de maktförhållanden de en gång var tänkta att utmana. Dessa strukturer måste förändras. Vi vill både se en total ökning och en förskjutning av resurser, lokaler och inflytande. Etablerade organisationer för folkbildning, studieförbund och medborgardrivna mötesplatser måste omformas för att aktivt arbeta med att omfördela makt, inkludera yngre generationer och fungera som ett verktyg för nya rörelser underifrån. Därför ligger vårt huvudfokus på att främja och resurssätta nya, antirasistiska, feministiska, arbetarklass- och gräsrotsbaserade rörelser som utmanar och förnyar strukturerna, utan krav på anpassning till etablerade organisationsformer.

De stora kulturinstitutionerna i Stockholm tar idag en oproportionerligt stor del av de offentliga resurserna, trots att deras publik i hög grad består av stadens mest privilegierade grupper. Resultatet är att gemensamma medel används för att finansiera kultur för några få, medan andra främst möter kultur som ett verktyg för inkludering snarare än som konstnärlig rättighet. Det här är ett maktproblem och kräver en omfördelning av resurser, inflytande och styrning av institutionerna.

Konst, kultur, föreningsliv, folkbildning samt allmänna och medborgardrivna mötesplatser utgör demokratins grund. Utan resurser, lokaler och arenor där människor kan mötas bortom kommersiella intressen – för att skapa, lära och organisera sig – så urholkas samhällets gemenskap.

Regeringen har systematiskt utarmat resurserna till dessa verksamheter, vilket vi ser som ett medvetet försök att försvaga folkligt inflytande, motstånd och kritiskt tänkande. Stockholms stad har samtidigt sett på när konstnärliga ledare och folkbildningsanställda förlorat sina uppdrag till följd av sitt samhällsengagemang, exempelvis i protest mot folkmordet i Gaza. Det är oacceptabelt. Stadens demokrativillkor ska inte kunna användas som skäl för att på oklara grunder och utan källor avvisa kulturutövare och föreningsaktiva. Stockholm ska vara en stad som sjuder av liv, konflikt, dialog och oliktänkande: inte rädsla och tystnad.

Fokusfrågor: Kultur, folkbildning och föreningsliv

Bibliotekslyft

Vi vill att Stockholms stad ska:

arbeta för utökade biblioteksöppettider,
arbeta för ett utökat biblioteksutbud på fler språk,
införa lånekort för papperslösa och EU-migranter,
etablera ett digitalt folkbildningscenter och minska de digitala klyftorna,
anställa och samverka med fler yrkesgrupper, exempelvis fältassistenter och socialpedagoger, för att möta de ökade sociala behoven och stärka bibliotekens roll som mötesplatser, och
frigöra bibliotekariers tid för läsfrämjande, litteratur och kunskapsförmedling.

Stärk och demokratisera kulturlivet

Vi vill att Stockholms stad ska:

höja och långsiktiggöra stöden till det fria kulturlivet,
sänka hyrorna för konst- och kulturverksamhet – börja med en översyn av hur de kommunala bostadsbolagen tolkar lagen om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag,
säkra konstnärlig frihet i bidragsgivning och tillsättning av tjänster, utan politisk eller ideologisk gallring,
främja en mångfald av konstnärliga uttryck genom att omfördela Stockholms kulturresurser från innerstadens institutioner till arbetarklassens och marginaliserade gruppers kulturutövande, med särskilt fokus på ytterstaden,
utveckla differentierade biljett- och avgiftssystem där offentligt finansierad kultur i praktiken är tillgänglig för alla,
intensifiera tillgänglighetsanpassning för personer med normbrytande funktionalitet, som publik och utövare,
ställa krav på möteslokaler i nybyggnation, utformade efter lokala organisationers behov, och
utöka Stockholms stads Fristadsprogram för hotade kulturarbetare.

En kulturskola för alla

Vi vill att Stockholms stad ska:

säkra jämlik tillgång till kulturskoleverksamhet i hela staden,
rikta mer resurser till socioekonomiskt utsatta områden,
integrera kulturskolans verksamhet i skola och fritids så att alla barn nås, även de som annars aldrig söker sig dit,
utöka Kulturskolans verksamhet riktad till barn och unga med funktionsnedsättning,
säkerställa pedagogisk kompetens i kulturell inkludering och antidiskriminering,
ge alla barn och unga reellt inflytande över kulturskolans innehåll och former, och
utveckla modeller liknande El Sistema som inkluderar teater och dans.

Lokala mötesplatser

Vi vill att Stockholms stad ska:

säkerställa icke-kommersiella mötesplatser i offentlig, föreningsdriven och självorganiserad form,
höja och långsiktiggöra stöden till de lokala mötesplatserna,
ge boende faktisk makt över innehåll, prioriteringar och användning,
se till att alla har råd att använda offentligt finansierade lokaler, och
stärka tillgänglighet, representation och demokratiska mötesformer.

En social stad

Vi vill att Stockholms stad ska:

stötta sociala och generationsöverskridande kulturverksamheter, inklusive offentliga kök och gemensamma matsalar,
utveckla ett tryggt, inkluderande och hbtqi-vänligt nattliv i hela staden,

stötta nattlivsinitiativ som inte är beroende av alkoholförsäljning,
möjliggöra kvälls- och nattöppna museer, bibliotek, simhallar, kaféer och kulturhus.
rädda kommunala badhus, fotbollsplaner och parklekar, samt bygga ut, renovera och sänka taxorna, samt
erbjuda gratis fika till barnfamiljer på parklekarna – ett socialt Stockholm motverkar fattigdomen.

Föreningsliv och folkbildning

Vi vill att Stockholms stad ska:

höja föreningsbidrag och tillgången till lokaler med fokus på social rättvisa och antirasism,
öka stöden till ungas organisering,

öka stöden till tjej- och kvinnoföreningar,
öka stöden till studieförbunden, och
stärka allas faktiska möjlighet till folkbildning, oavsett ekonomi, språk eller juridisk status.

Interreligiös dialog

Vi vill att Stockholms stad ska:

främja mötesplatser och föreningar som bygger broar mellan religiösa, andliga och sekulära livsåskådningar.

Miljö, mat och klimaträttvisa

Sedan den blåbruna regeringen tillträdde har de hunnit lägga ned Miljödepartementet, legalisera uranbrytning och göra det lättare att anlägga gruvor i områden med naturskydd. De har slaktat en tredjedel av statens budget för skydd av natur, två tredjedelar av länsstyrelsernas budget för skötsel av naturreservat och nationalparker, och två tredjedelar av kommunernas budgetanslag för lokala naturvårdsprojekt. Utsläppen ökar och regeringen räknar med att missa 100 procent av klimatmålen.

Stockholms stad och landets andra kommuner måste göra motstånd mot den här utvecklingen, och gå i motsatt riktning.

Den 0,1 procent rikaste delen av landet släpper ut hela 45 gånger mer koldioxid än de 50 procent av befolkningen med minst förmögenhet. Därför måste grunden i en rättvis miljö- och klimatpolitik bygga på att de som förorenar och överutnyttjar – idag såväl som historiskt – också ska stå för de samhällsekonomiska kostnaderna. Minskad exploatering och mer återbruk av det vi redan har ska vara vägledande, inte fortsatt fokus på ekonomisk tillväxt. Systemförändring ska gynna miljö och människor, inte företagens vinster.

Naturen

90 procent av stockholmarna tycker att det är viktigt att ”skydda och värna stadens natur och biologiska mångfald”. Men utvecklingen går i motsatt riktning. Skogar, grönområden och förskolornas små lekskogar försvinner i allt snabbare takt i Stockholm. Det avverkas, sprängs och byggs utan hänsyn till boende, naturvärden, klimatkrisen eller medborgarnas rekreation. Man har till och med upphävt strandskyddet för att låta politikerna bygga exklusiva bostadsområden nära vattnet. Det är områden de flesta stockholmarna inte har råd att bo i.

Det finns bättre alternativ för att säkerställa nya bostäder till stadens unga än att bygga lyxbostäder. Exempelvis står nära 15 procent av kontorslokalerna i Stockholms stad tomma. Vi vill demokratisera stadens utveckling. Istället för att storföretagen och de rikaste ska forma stadens utveckling är det vi invånare som ska bestämma.

Närhet till grönska är viktigt för hälsan, det är inte alla som kan ta tunnelbanan till ett naturreservat, och inte heller alla som kan ta sig ut i skogen även om de kan ta sig till utkanten av den. Därför måste det gröna lapptäcket vi har i Stockholm bevaras, förstärkas och inte bebyggas. Alla ska kunna ta en tur i skogen oavsett hur vi tar oss fram.

Maten

Maten vi producerar och äter är central för både hälsa och miljö. Det konventionella jordbruket är idag ett av de största hoten mot biologisk mångfald – och mot vår livsmedelsförsörjning. Åkermark har bebyggts och det jordbruk som vi förlitar oss på använder sig av metoder som utarmar jorden. Som konsumenter av mat i Sveriges största stad har vi möjlighet att påverka den här utvecklingen genom att aktivt stötta ett jordbruk som är lokalt, ekologiskt och som förbättrar livets alla aspekter.

Sverige, och Stockholm i synnerhet, har en usel självförsörjningsgrad. Vår livsmedelsberedskap har helt riktat in sig på konventionellt storjordbruk som är beroende av import av drivmedel, konstgödning, utsäde, pesticider och herbicider. Det är ett system som långsamt förstör våra jordars förmåga att lagra kol och vatten. De importerade grönsakerna vi köper är dessutom ofta plockade av migrantarbetare som lever och arbetar under villkor som ingen människa ska behöva acceptera.

I Europa besprutas en konventionell äppelodling i genomsnitt 30 gånger per säsong. Mälardalen skulle kunna bli självförsörjande på äpplen. Vi vill låta staden stötta den infrastruktur som behövs för att det ska bli lönsamt och möjligt att utveckla ekologiska äppelodlingar i vårt närområde.Vi kommer att arbeta för att Stockholm ska ta sikte på att stärka sin matsuveränitet. Människor, bra och lokalt odlad mat och jordens hållbarhet ska stå i fokus istället för fåtalets handel och vinst.

Vi vill förändra förutsättningar för lokal matodling så att vi som bor i Stockholm kan ha nötlundar, skogsträdgårdar, blad och bär att plocka men också parker och grönytor att hänga på och vila i. Kommuner och regioner är några av de viktigaste aktörerna i arbetet med att få till en systemförändring. Vi måste sätta ambitiösa mål – ambitiösare än de mål som stater och internationella avtal stipulerar. Det är bara så vi kan förändra samhället – nerifrån och upp.

Utsläppen och trafiken

Trafiken är Stockholms största förorenare av både luft och vatten. För vissa är en långhelg i London helt normalt, för andra är det svårt att ens ta sig ut ur sitt bostadsområde eftersom SL-kortet är för dyrt. En gång var bilismen ett tecken på framgång. Idag är den ett tecken på undergång. Ändå förändras inte systemet för hur städer planeras. Det vill vi ändra på.

Vi har inte råd att bygga ut vägtrafiken i den takt som vår stad växer eller som Trafikverket kräver. Elektrifiering kan inte vara den enda lösningen. Elbilar tar upp lika mycket vägyta som bensinbilar och är beroende av batteritillverkning som leder till fortsatt exploatering av naturen. Vi kan inte endast investera i laddstolpar, vi måste också arbeta för mobilitetsrättvisa. Vi i Stockholms Vänsterallians kommer att arbeta för en större samhällsförändring som gör att politiken utgår från en verklig förståelse för varför vi behöver förflytta oss i staden. De sociala perspektiven har alltför länge varit en blind fläck i transportpolitiken.

All planering måste ske med avstamp i – och säkerställa – tillgängligheten. Det ska aldrig ta mer än 15 minuter på en cykel att ta sig till affären, vårdcentralen, biblioteket, skolan, ett grönområde, kulturinstitutioner eller idrottsanläggningar. Gatuparkering upptar en yta motsvarande fem Gamla Stan och idag är det parkerade bilar som har sjöutsikt på Norr Mälarstrand, inte människor.

Vi måste göra det lättare att dela bil så att färre av oss behöver en egen bil, samtidigt som vi prioriterar kollektiv- och cykeltrafik. Många stockholmare behöver ha tillgång till egen bil, till exempel på grund av funktionsnedsättning eller arbete, men för den som inte har sådana behov ska det finnas andra och bättre lösningar. Vi vill öppna upp för nya perspektiv på våra gemensamma stadsrum, exempelvis genom experimentella metoder såsom ”taktisk urbanism”. Då kan vi som bor i grannskapet få testa något nytt – en kulturfestival, en gågata eller något helt annat – under några dagar, veckor eller månader. Då skulle vi kunna göra verklighet av våra fantasier om hur gaturummet kan användas om det inte hade varit fullt av parkerade bilar.

Vi kommer inte skruva försiktigt på existerande planer eller surra fast oss vid tanken på att elektrifieringen ska lösa trafikens alla problem. Vi behöver en modig politik för att genomföra de förändringar som krävs för att skapa gemensamma gaturum och en mobilitet som funkar – för alla i Stockholm.

Fokusfrågor: Miljö, mat och klimaträttvisa

Stockholms natur

Vi vill att Stockholms stad ska:

rädda Stockholms sista skogar och grönområden,
säga nej till kärnkraft i Stockholms skärgård,
försvara strandskyddet och allemansrätten, sätta stopp för undantagen och skydda de sista oexploaterade stränderna och skärgårdsnaturen,
hålla kulturlandskapen öppna med hjälp av betande djur och återställa ängsmarker med hjälp av slåtter,
utvidga naturreservat, stärka biotopskydden och skapa möjlighet för alla att uppleva dessa reservat,
ge möjlighet för alla barn att komma ut i naturen, och
införa en demokratisk stadsplanering som grundar sig på samråd och där inriktningen är att bygga allmännyttiga hyresrätter i tomma kontorslokaler och i anslutning till kollektivtrafik och service – inte rikemansreservat i vår gemensamma natur.

Mat och odling

Vi vill att Stockholms stad ska:

anlägga fler odlingslotter – fler stockholmare ska få möjlighet att ha en egen trädgård,
skapa en kunskapspark i Järva för utveckling av ekologisk odling,
ge boende i Järva och andra orter möjlighet och stöd att testa småskalig odling för försäljning,
ansluta Stockholm till Ekodistrikt Sörmland som arbetar för att få ett samlat grepp om hur vi kan ställa om vårt matsystem,

starta icke vinstdrivande kommunala livsmedelsföretag för att bryta prismonopolet och stimulera närodlad, ekologisk och prisvärd mat som producerats under goda villkor,
arbeta för skärpta krav vad gäller miljöpåverkan och lokal odling i upphandlingar, och
som upphandlare stötta den infrastruktur som skulle göra ekologisk äppelodling möjlig i Mälardalen och genom säsongsanställda trädgårdsmästare ge praktisk kunskap till alla som har äppelträd på sin kolonilott eller i sin trädgård –vi kallar det Stockholmsäpplet.

Ett grönt Stockholm

Vi vill att Stockholms stad ska:

sluta använda torv i sina planteringar och stötta utvecklingen av torvfria substrat för odling,
göra det lättare att sluta kretsloppen – det som kallas trädgårdsavfall är resurser som kan användas i jordtillverkning,
skapa en kontinuitet bland dem som arbetar med att sköta om våra gemensamma grönytor – vi vill se fler kommunalt anställda personer, med både utbildning och social kompetens, samt
tillsätta trädgårdsmästare i varje stadsdel som kan stötta gemensamhetsodlingar och förskolor, skolor, äldreboenden och gruppboenden.

Minska utsläppen

Vi vill att Stockholms stad ska:

arbeta för en avgiftsfri, tillgänglig och pålitlig kollektivtrafik i offentlig regi,

anlägga bilfria zoner i innerstad och ytterstad – Stockholm kan lära sig av andra städer i Europa som Ghent, Paris och Barcelona,
börja arbeta enligt metoder där de boende får prova nya sätt att använda torg- och gaturum, och
säga nej till nya motorleder.

Återbruk och cirkulär ekonomi

Vi vill att Stockholms stad ska:

genomföra omfattande satsningar på återbruk, återvinning, reparation och cirkulär ekonomi – i både kommunal verksamhet och i invånarnas vardagsliv,
öppna kommunala reparationscentraler i alla stadsdelar där hushållsapparater, elektronik, möbler och annat kan lagas, liksom återbruksgallerior och kretsloppsbibliotek, och
kraftigt öka andelen återbrukat material i bygg- och stadsutvecklingsprocesserna.

Finansiering och kamp för resurser

Den kapitalistiska logiken är att det är lika viktigt ”för ekonomin” med klusterbomber som personlig assistans samt lika bra med destruktiva jobb som med meningsfullt och samhällsnyttigt arbete. Det kallas för ”värdeneutralt” när det egentligen är ”värdelöst”. Här gror den livsfarliga myten om att ekonomi och etik är varandras motsatser och att politiskt beslutade prioriteringar för allas bästa står i motsats till individens frihet.

”Det finns inga pengar” är ett svar politiker upprepar som ett mantra när det ska skäras ned i skolan, när maten försämras i äldreomsorgen eller när villkoren försämras för de kommunanställda. Det stämmer inte – pengarna finns, i fel fickor. På kommunal nivå kan vi bara delvis skydda oss mot den vinstdrivande privatiseringens förödande effekter. Men vi kan satsa mycket mer på att få Stockholm i rätt riktning och vi kan ställa krav på riksdag och regering.

Ett stärkt Stockholm med välfärd som går att lita på kommer också att skapa ett rikare Stockholm för alla, inte bara för några få. Istället för att sälja ut vårt gaturum till reklam kan vi äga det själva och skatten är vårt sätt att äga tillsammans. Stockholm är bland de kommuner i Sverige som har lägst kommunalskatt. En blygsam höjning skulle innebära mycket pengar att fördela till verksamheter som stärker hela Stockholm och gör livet billigare för arbetare.

Vi vill se en stad där vi möts av konst istället för annonser på vägen till tunnelbanan och i tunnelbanan. Och om vi vill göra Stockholm attraktivt på riktigt så satsar vi på att utveckla staden, istället för reklam för staden. Som ett av många exempel kostar Stockholm Business Region oss mer än 100 miljoner kronor om året. Deras uppdrag är bland annat att locka investerare till staden, det vill säga reklam, men det finns bättre sätt att göra Stockholm attraktivt om vi satsar den typen av resurser på att skapa en levande stad för alla.

Fokusfrågor: Finansiering och kamp för resurser

Ekonomisk styrning

Vi vill att Stockholms stad ska:

ta bort det kommunala överskottsmålet och ersätta med mål om jämlikhet, jämställdhet och hållbarhet,
införa kraftigt höjda avgifter för storföretagens nyttjande av kommunalt vatten och avlopp, sophantering samt för markanvisningar och exploateringar,
stoppa att skattepengar går till aktieägare genom att stärka principen att välfärd ska drivas kommunalt eller av icke-vinstdrivande verksamheter, och
lägga ner Stockholm Business Region och liknande funktioner – alla skattemedel ska gå till att satsa på en stad för alla.

Pengarna tillbaka till kommunerna

Vi vill att Stockholms stad ska:

driva på för ett kommunuppror för behovs- och indexreglerade statsbidrag samt för full kompensation för lön- och prisökningar såväl som för alla nya ansvar staten förskjuter till kommunal nivå, och
driva på för återinförd kommunal beskattningsrätt av storföretag som använder kommunal infrastruktur och mark.

Rätt satsningar skapar nya resurser

Vi vill att Stockholms stad ska:

vårda den stad vi har; låt oss underhålla stadens alla broar, torg och dricksvattenledningar istället för att satsa pengar på nya skrytprojekt,
satsa på att kommunens egen personal stärks så att de kan ersätta inhyrda konsultbolag,
inkludera expertis från fack och föreningsliv i planering för bättre beslut och därmed kapade onödiga kostnader,
minska stress, sjukskrivningar och arbetsskador drastiskt genom bättre bemanning, såsom fast anställda vikarier istället för dyra inhyrningar,
ersätta dyra och för barn opassande placeringar i tillfälliga boenden, såsom vandrarhem och privata boenden, med egna kommunala genomgångslägenheter,
halvera politikerlönerna för borgarråden och kommunstyrelsens överavlönade heltidspolitiker, och,
slopa representation i form av middagar, alkohol, presenter, konferenser och resor för stadens politiker.

För global solidaritet, fred och antiimperialism

Till skillnad från de etablerade partierna står Stockholms Vänsterallians för ett konsekvent motstånd mot den eskalerande militariseringen av samhället – lokalt, nationellt och globalt. Antidemokratiska, koloniala och imperialistiska krafter är på förödande frammarsch i världen. Militariseringen sker alltid på bekostnad av vanliga människors självbestämmande, försörjning och säkerhet. Och på bekostnad av allt liv på vår planet.

Det antiimperialistiska motståndet behöver vara mångsidigt, med en god förståelse för imperialismens skiftande uttryck. Vi tar konsekvent avstamp i solidariteten med alla folks rätt till självbestämmande. Det gäller både i förhållande till främmande imperialmakter och inhemska, förtryckande makthavare. Vår solidaritet är med folken. Det är en solidaritet som byggs på gräsrotsnivå och genom progressiv och folklig kamp för fred, jämlikhet och social rättvisa – överallt.

De globala militära utgifterna ökar stadigt. Om vi prioriterade annorlunda skulle såväl fattigdom som hunger, sjukdomar och klimatkatastrofer kunna förebyggas – idag. Från de styrande partierna säger man att kapprustningen syftar till säkerhet, men i verkligheten ökar den riskerna för förödande krig och bidrar till en normalisering av våld. Samtidigt öser de pengar över militärindustrin. I Sverige sker upprustningen på bekostnad av vård, skola, omsorg och klimatåtgärder.

Även i en våldsam värld med ökade hotbilder måste svaret vara en konsekvent antimilitarism. Bara så kan vi vända utvecklingen. Vi måste alltid eftersträva fredliga, diplomatiska och politiska lösningar, och samtidigt erkänna den rätt till motstånd mot ockupation, invasion och kolonialvälde som är folkrättsligt legitim.

Vi vill se en antimilitarism som fokuserar på nedrustning och omställning. Det handlar både om att stoppa investeringar i militär industri och att säga nej till svenskt och europeiskt stöd, direkt eller indirekt, till pågående krigsbrott. Det handlar om att organisera ett lokalt motstånd mot Nato och DCA-avtalet. Det handlar om att stärka stödet till lokalt förankrade processer för fred och rättvisa.

Vi vill verka för antiauktoritär och antikolonial samhällsförändring, en konsekvent tillämpning av internationell rätt och ett stärkt FN-mandat för att stoppa krigsbrott. Vi vill se ett större fokus på förebyggande insatser och diplomati – inte vapenskrammel och krigsretorik. Vårt mål är en verklig och fördjupad demokrati för alla världens folk, oavsett geopolitiskt block.

Kommuner och regioner kan och måste spela en viktig och aktiv roll för fred, demokrati och avmilitarisering både lokalt, nationellt och globalt. Här är Stockholms Vänsterallians väljarnas tydligaste röst.

Fokusfrågor: Global solidaritet, fred och antiimperialism

Avinvestera:

Vi vill att Stockholms stad ska:

vägra ingå, göra eller upprätthålla några kommunala eller regionala samarbeten, avtal eller investeringar som kan kopplas till folkmord, krigsbrott och andra brott mot folkrätten, mänskliga rättigheter eller förstörelse av planeten, och
stärka förbudet mot kommunala investeringar i militärindustrin.

Avkolonisera infrastrukturen:

Vi vill att Stockholms stad ska:

avveckla beroendet av digital och fysisk infrastruktur som byggs av företag som har produktion på ockuperad mark, eller som bidrar till krigsbrott och militarisering – från operativsystem, programvara och molntjänster till kommunikationsverktyg, betalningssystem och tunnelbanevagnar.

Internationell solidaritet och samverkan:

Vi vill att Stockholms stad ska:

ha ett aktivt utbyte med, och ge stöd till, systerkommuner i exempelvis Palestina och Sudan, inspirerat av att Stockholm idag är vänort till Kiev,

ge stöd till lokala organisationer som arbetar för fred, demokrati och rättvisa i drabbade områden, till solidaritetsorganisationer i Stockholm, men även till oppositionella feministiska, antikoloniala, demokrati- och fredsfrämjande organisationer, exempelvis i Ryssland och Israel, samt
ge skydd och stöd åt desertörer från krig, invasioner, folkmord och ockupationer där dessa riskerar straff i sitt eget land.

Stärk kvinnors och minoriteters roll i fredsbyggandet:

Vi vill att Stockholms stad ska:

ge stöd till organisationer som främjar kvinnors och marginaliserade gruppers inflytande i konfliktlösning.

Nej till Nato och trupper från USA i Stockholm:

Vi vill att Stockholms stad ska:

arbeta för lokalt självbestämmande i Sverige och för kommunal och regional rätt att neka Nato-samarbete, DCA-avtalet och kärnvapen.

Omställning:

Vi vill att Stockholms stad ska:

uppmana och ge stöd till lokala militära företag i Stockholmsregionen att ställa om till grön och samhällsnyttig civil produktion, exempelvis tunnelbane- och spårvagnar – från global kapprustning till lokal nytta.

Människor och planet före vinster och repression

Stockholms Vänsterallians är ett systemkritiskt, socialistiskt och rörelseförankrat politiskt alternativ för Stockholms stad. Vår utgångspunkt är att klassklyftor, rasism, sexism, klimatkris och militarisering har fördjupats oavsett regering de senaste decennierna – och accelererat i en riktning mot fascism de senaste åren. Därför behövs en politisk kraft som är förankrad i folkligt motstånd och som på riktigt vill genomdriva en radikal omfördelning av makt och resurser – ekonomiskt, demokratiskt och socialt.

Vi ställer upp i valet 2026 för att förändra makten i Stockholm. Inte för att förvalta nedskärningar. Inte för att justera marknaden. Utan för att sätta människor och planet före vinster och repression – och bygga en stad som fungerar för alla oss som bor här. Vi kommer inte att arbeta för små justeringar, utan för radikal förändring, hopp och handling. Med omsorg om alla liv och allt levande.

Stockholms Vänsterallians är för alla som känner att något är djupt fel – och som samtidigt vet att något annat är möjligt.

Tillsammans – för vår stad, våra liv, våra barns framtid.

Valplattform

Stockholms Vänsterallians

Vår stad, våra liv

En radikal vänster för verklig förändring

Av folket, för folket

Rörelsernas verktyg i politiken

En politik nerifrån och upp

En värdig välfärd med omsorg för alla

Socialt arbete och samordning av välfärden

Socialtjänsten

Äldreomsorg och hemtjänst

Funktionsrätt och tillgänglighet

Fokusfrågor: En värdig välfärd med omsorg för alla

Trygga jobb och villkor

Fokusfrågor: Trygga jobb och villkor

Demokratisera staden

Demokratisera politiken och vardagens kollektiva beslut

Demokratisera ekonomin och samhällsservicen

Fokusfrågor: Demokratisera staden

Ett Stockholm för alla – antirasism i handling

Fokusfrågor: Ett Stockholm för alla – antirasism i handling

Välkommen till Stockholm

Fokusfrågor migration: Välkommen till Stockholm

Ett feministiskt Stockholm mot alla former av våld

Fokusfrågor: Ett feministiskt Stockholm mot alla former av våld

Barns och ungas rättigheter är inte förhandlingsbara

Fokusfrågor: Barns och ungas rättigheter är inte förhandlingsbara

Bostäder och samhällsplanering

Bostadsförmedlingen – ett verktyg för ett rättvist Stockholm

Segregation: orsaker och vägar framåt

Miljö, byggande och boendekvalitet

Fler sätt att bo

Planera i rätt ordning, demokrati i praktiken

Fokusfrågor: bostäder och samhällsplanering

Trygg uppväxt och trygga gator

Fokusfrågor: Trygg uppväxt och trygga gator

Kultur, folkbildning och föreningsliv

Fokusfrågor: Kultur, folkbildning och föreningsliv

Miljö, mat och klimaträttvisa

Naturen

Maten

Utsläppen och trafiken

Fokusfrågor: Miljö, mat och klimaträttvisa

Finansiering och kamp för resurser

Fokusfrågor: Finansiering och kamp för resurser

För global solidaritet, fred och antiimperialism

Fokusfrågor: Global solidaritet, fred och antiimperialism

Människor och planet före vinster och repression